lydnadshundar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jenny Eriksson - 28 augusti 2010 18:28

Trots att vardagen nu är i full gång har veckan kunnat bjuda på mycket hundträning.


I måndags fick jag med mig Maggan från jobbet och lillasyster till Stockholm Södra för filmning. Jag hade bestämt vilken plan vi skulle nyttja, men när jag och Rebecca gick dit för att ställa i ordning allt visade det sig att man körde skydd där. Byte alltså, och vi gick till stora planens övre del. När vi satte igång med gruppmomenten insåg vi att en ny flytt var tvungen, myggen surrade i klasar runt både oss och stackars Nike. Så en tredje flytt tvingade ut oss i solen till en plan där gräset var ganska högt. Vi spelade i alla fall in filmen, och det fanns mycket jag kunde vara nöjd med. Men perfektionisten i mig vill ändå göra ytterligare ett försök, och det finns tid. Så i veckan ska vi träffas igen, och förhoppningsvis blir det tredje gången gilt!


På tisdagen åkte jag till klubben och tränade på några av de detaljer som jag tyckte att Nike skulle kunna göra lite bättre, bland annat sättande under gång och inkallningen från rutan.


På onsdag eftermiddag mötte jag upp Lotta och Sandra vid Vårsta för lite jaktträning. Nike var på hugget, men jobbade jättebra. Hon fick ta några markeringar ute på en sankmark, och där la Lotta även ut en dirigering. Därefter fick hon ett sök i ett brant skogsparti. Lotta la några av dummisarna på knepiga ställen, så att Nike var tvungen att jobba ordentligt. Men det var inga problem, hon sökte duktigt och sprang inte lika mycket som hon gjorde i början av sommaren. Träningen har gett resultat   ! Vi avslutade med dubbelmarkeringar i ganska tät skog. Den sista markeringen tog hon suveränt bra, nästan så att jag blev lite tårögd...

Jaktträningen är fantastisk för Nikes kondition och muskler. Hon jobbar i olika underlag, upp och ner för backar och berg, över stockar, genom vattendrag, och hon jobbar hela tiden för fullt. Härligt!


I torsdags jobbade vi med dirigeringsapporteringen, vilken har fått stå tillbaka lite nu när vi fokuserat på filmen ett tag. Bland annat tränade jag på att skicka Nike till konen när det stod burkar uppställda på linjen bakom. Hon gjorde precis som jag misstänkt, nämligen struntade fullkomligt i konen och sprang till mittenburken. Efter ett par skick tänkte hon om och gjorde fina konskick, men jag misstänker att vi kommer att få jobba en del med detta.


Igår hade vi ett pass med Anne. Vi har inte tränat för henne sedan sommarkursen i slutet av juni, så vi hade lite att visa upp. Vi gick igenom alla moment i eliten, och diskuterade vad som var bra och vad jag måste träna på. Anne tyckte att Nike jobbade fint över lag, och att det har hänt en del sedan lägret. Jag var jättenöjd efteråt, och kunde bara konstatera att jag har världens finaste och duktigaste hund! Vilket man kan se på dessa underbara bilder som Johanna tog när vi tränade tillsammans en dag i Rättvik.


  

          


Bolltokig kan man nog söga!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 22 augusti 2010 08:37

Nu är semestern över och vardagen har ramlat in. Jobbstarten bestod av tre dagars kryssning till Finland, så det har blivit lite hundträning den här veckan. Men några pass har vi lyckats klämma in, och Nike har verkligen varit på hugget! I onsdags körde jag igenom en trea för första gången sedan tävlingen. Många saker fungerade över förväntan; hon höll ihop trots att vi inte tränat helhet på länge. Endel slarv fanns dock, bland annat i gripanden av apporterna och i andra små detaljer. I år ska vi söka till talanggruppen i lydnad, och eftersom eliten inte är klar på långa vägar filmar vi klass III. Fortsättning följer...  


Igår åkte Lotta och jag till Vårsta för att titta på ett jaktprov i öppen klass. Vi såg ett par arbeta och det var mycket intressant. En bra sak med jaktpriov ör den öppna kritiken. Som publik får man höra domarens bedömning och förklaring till varför ett ekipage får ett visst pris. Det hjälper en i den egna träningen, vad man ska tänka på och vara uppmärksam på. Idag ska vi träna, så då ska jag försöka tänka på det som sas igår.


På vägen till provet stannade vi och la varsit viltspår. Denna gång la jag ett spår för Nike, så det blev inte lika långt och komplicerat som för Dina. På vägen hem tog vi spåren. Nike spårar som en bulldozer! Näsan tryckt mot marken i full fart framåt! När jag stannar upp henne för att själv hinna med börjar hon nosa utanför spåret, så det måste vi jobba en del med. Hon måste vara lite lugnare, annars kommer hon att börja göra misstag. Jag ska använda en annan spårsele samt koppel, så att hon inte kan dra iväg så snabbt. Hon måste också förstå att då jag stannar upp henne betyder inte det att hon ska söka någon annanstans. Nu får jag börja alternera spår för Dina och Nike. Man kan ju lägga två spår samtidigt, så spar man tid  !


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 14 augusti 2010 19:49

Jag har alltid tyckt att springa är farligt, men tillsammans med min bästa vän Ulle har jag ändå börjat jogga lite för att få upp konditionen en aning. Dessutom är det bra motion för Nike. Men i torsdags kväll fick jag bevis för mina farhågor; ett snabbt och plötsligt fall resulterade i ett högt krasande i höger fot. Min första tanke var "Nu kan jag inte träna hund!", vilket bevisar hur insnöad man är! Foten svullnade snabbt upp över ankeln, men jag kunde röra på den vilket sa mig att den i alla fall inte var bruten. Det var bara att vända och linka tillbaka till bilen. På vägen passerade vi en bäck, i vilken jag stoppade min stackars fot! Nike såg mycket konfunderad ut...


Väl i bilen tyckte jag att foten kändes mycket bättre, och jag bestämde mig för att som bestämt möta upp Lotta för att lägga blodspår. Eftersom jobbet kallar redan på måndag förstod jag att detta skulle vara sista chansen på ett tag att aktivera Dina så här, så även om det kan låta galet kändes det helt rätt. Lotta stöttade mig och sa att det var bra att jag rörde på mig så länge det inte gjorde väldigt ont. Det gick faktiskt riktigt bra att lägga spåret, trots att terrängen var aningen snårig. Men jag åkte trots allt efter det hem till mamma för att få foten omlagd.


På morgonen kändes det dock mer, mycket mer, och jag undrade om jag skulle kunna gå spåret med Dina. Men en anti-inflammatorisk värktablett gjorde susen, tillsammans med att foten fick komma till liv och börja röra på sig, och vi gav oss ut i spåret. Dina spårade bestämt och faktiskt med lite tempo, och jag fick jobba för att hänga med. På ett ställe var jag tvungen att lita helt på min hund, då jag totalt glömt vart jag gått och ingen markering fanns att hitta. Men Dina gick helt rätt, och snart fick vi se den orangea klädnypan. På ett annat ställe tappade Dina spåret, men hittade tillbaka själv och kunde fortsätta. Både hon och jag var mycket nöjda med uppgiften, och kom glada tillbaka till bilen.


Därefter for vi vidare mot Åva för att träna jakt. Nike var ovanligt het denna morgon, och när det var hennes tur att ta en dubbelmarkering stack hon iväg utan att tänka efter. Man kunde se att hon inte hade registrerat var dummisarna landat, trots att hon tittat på dem när de kastades. När jag ropade in henne för att börja om kastade hon en snabb blick på mig och for iväg åt motsatt håll! Detta gjorde mig aningen irriterad, så jag gick helt sonika ut och tog med henne tillbaka och band upp henne igen. Nog för att Nike då och då har mer spring än tanke när hon jobbar, men det här var mycket även för henne! Keiko fick jobba igen, och när det var Nikes tur var jag noga med att ge lugnande signaler. Jag la henne ner en kort stund innan vi ställde upp. När Lotta sedan kastat dummien lät jag inte Nike springa på den direkt. Istället vända jag mig åt motsatt håll tillsammans med Nike för att bryta spring-tanken. När hon sökte min kontakt vände vi oss om igen, och jag skickade henne. Efter det jobbade hon jättebra på alla uppgifter.


Jag och hundarna åkte vidare hem till mor för lite lunch tillsammans med Mormor och syster yster. Mamma hade köpt nya lindor för foten, och skickade dessutom med lite anti-inflammatorisk salva.


Resten av dagen fick foten faktiskt vila. När jag tog bort lindan på kvällen såg jag att flera blåmärken täckte ankeln. Men svullnaden hade gått ner.


I morse hade jag och Mia stämt träff på Södertälje BK för lite lydnadsträning. Väl där insåg vi att det pågick MH, men eftersom klubben är stor fanns plats även för oss. Jag ville träna dirigeringsapportering, det är så bra att ta vara på någon som kan lägga ut, i mitt fall, burkarna. Till en början tog inte Nike alls mina direktiv, utan sprang till mittenburken hela tiden. Vi bytte håll för att bryta hennes inställning, och då började hon jobba. Högerskicket tog hon varje gång, men när det var vänster som gällde drogs hon mot mitten. Andra gången hon var på väg mot mittenburken ropade jag "stå". Aningen förvånad stannade hon upp och tittade på mig. Jag visade igen åt vänster, och då vände hon upp rätt! Duktig hund! Visst skulle jag helst se att hon alltid går rätt, men det var bra att se att hon kunde dirigeras om. På tävling måste man ju kunna rädda ett moment. Sista skicket vände hon helt rätt mot vänster, och jag skickade henne på slutbelöningen. För mig räckte det, och jag ville belöna när hon tänkte om på något hon haft svårt för.


Det var oerhört varmt, och på vägen hem stannade vi vid en liten sjö. Hundarna njöt, och lekte, simmade och strosade runt i nästan en timma. Jag hade bestämt mig för att bada bedlingtoonerna när vi kom hem, så det var härligt att se dem gräva i sanden och rulla sig i gräset, de tog verkligen tillvara på tillfället!

Kameran hade jag med mig, så åter igen blir det badbilder här i bloggen  !


 

Nike i sitt älskade vatten!


Dina höll sig som vanligt mest på land.


  

Hertha hittade en spännande plats att gräva på!


Lek fanns det också tillfälle för!


Nike med en tennisboll är inget ovanligt precis!


Nu återstår bara en dag på sommarlovet, och på måndag är det arbetsdags igen. Men hösten bjuder på många roliga händelser, så jag ser fram emot den med spänning!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 8 augusti 2010 09:49

En vecka återstår av sommarens åtta veckors ledighet. Lite stressad kan jag känna mig, men samtidigt är jag väldigt nöjd med hur jag har använt min semester. Det har varit mycket hundträning, men jag har också kopplat av och njutit av sol och sovmorgnar .


I torsdags träffade jag Mia och Qrossa på Södertälje BK. Jag försökte mig på en länkning mellan FF och dumrutan, men Nike låste sig på sättande-kommandot i dumrutan, och la sig ner istället. Det har hon aldrig gjort tidigare, de kommandon hon blandat ihop har varit stå och sitt. Vi upprepade länkningen tre eller fyra gånger, alla med samma resultat, så jag plockade ut dumrutan för sig, och då fungerade det. Jag hade kanske för bråttom, eller så var det bara en låsning som skedde just då. Jag måste prova igen och se vad som händer. Jag avslutade med en platsliggning, och trots att Mia och Qrossa fick agera störning låg hon fint och lugnt med hakan i backen.


På eftermiddagen mötte jag Lotta på en parkering. Vi skulle ta oss till en sjö som Lotta upptäckt på en av sina skogspromenader någon dag tidigare. Efter en halvtimmes promenerande kom vi fram, och det visade sig att sjön var idealisk för vattenapportering. Här och där fanns små öar med fast mark, perfekt att träna övergångar mellan vatten och mark på. Vattnet var ganska gyttjigt på vissa ställen, och det fanns våtmark och vass att träna i. Vi var kvar i ett par timmar, och både Nike och Keiko jobbade jättefint. Vi la även in ett landsök.


På kvällen träffades vi igen, utan hundar denna gång, för att lägga ut ett blodspår var, och på fredag morgon var vi tillbaka för att låta hundarna ta spåret. Dina jobbade duktigt. På ett ställe hade jag gjort ett bloduppehåll på ett par meter, men Dina visade inget tapp alls. Dina vet nu direkt vad vi ska göra, och är beredd att börja jobba så fort jag satt på henne selen. Hoppas vi kan ställa upp på ett anlagsprov snart!


Direkt efter spåret åkte vi till Haninge BK för lydnadsträning tillsammans med Anette och Kerstin. Vi började med gruppmomenten, och Nike var strålande duktig! Det kändes bra då jag är så dålig på att träna dessa moment, de är så tråkiga.... Jag fortsatte med rutskick och konskick, och även en länkning mellan dessa. Nike älskar rutan-momentet, så även länkningen fungerar bra. Lite tveksam är hon fortfarande när jag ger kommandot vid konen, men bara en millisekund. Sedan  är det full fart till rutan! Vi avslutade med en länkning mellan hopp-apporten och vittringen. Apporteringen var jättefin, och vittringen var godkänd. Hon öppnade munnen över en annan pinne, men smakade inte på den, utan gick istället över till rätt pinne som hon tog utan att tveka. Detta är ett moment som jag misstänker att vi alltid kommer att få traggla med.


Eftersom hela veckan varit mycket intensiv, med mycket träning både i lydnad och jakt bestämde jag att lördagen skulle vara en slappardag. Det passade med vädret, som bestod av regnskurar. Jag och hundarna sov på soffan under förmiddagen, och på eftermiddagen tog vi en skogspromenad i regnet. Nike fick göra ett sök med sex dummies, och sedan kastade jag två minnesmarkeringar som hon fick ta. Hon jobbade fint, och börjar ta instruktioner på håll bättre och bättre.


Idag blir det ett lydnadspass på Haninge BK på eftermiddagen.


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 3 augusti 2010 08:49

I söndags kväll åkte jag och Lotta och la varsit viltspår till Dina och Keiko. Även den här gången började det regna precis när vi lagt spåren, men det var ett lätt regn som snabbt avtog. Det svåra med spår är att avgöra hur långt spår man lagt. Ett anlagsprovsspår ska vara ca 600 meter, men när jag går i skogen kan jag aldrig avgöra hur långt jag gått. Nästa gång ska jag ta med en stegräknare åtminstone.


Måndag morgon kl 8:00 möttes vi igen för att ta spåren. Dina spårade noggrannt, kanske en aning långsamt, men det var mer tryck i henne den här gången. Nu visste hon vad som väntade i slutet; rådjursklöven! Hon tappade inte någonstans, och hon tog vinklar fint. I vanliga fall avskyr hon att gå i blöt vegetation, men när vi spårar verkar det inte bekomma henne. På ett ställe hade jag gått genom några tätbevuxna smågranar, för att se hur hon skulle lösa det, men hon brydde sig inte alls om alla grenar utan gick bara rakt igenom! Duktig hund! När vi kom fram till slutet ville hon bara åt sin klöv, och hade knappt tid till sin belöning, maten. Sedan fick hon bära klöven hela vägen tillbaka till bilen.


  

Stolt Dina!


Jag och Dina efter ett väl genomfört spårarbete!


Även Lotta var nöjd med Keiokos spårning. På torsdag ska vi lägga ut nästa spår.

   

Glada och stolta!


Efter spårningen åkte vi vidare för lite jaktträning. Den här gången var Nike lite väl het och sprang mer än jobbade. När vi gjorde ett gemensamt sökarbete tillsammans med Keiko knallade hon flera gånger, något hon inte gjort på länge, och hon stuntade fullkomligt i min närsökssignal. Kanske blev väntan i bilen lite för påfrestande. I vilket fall som helst måste jag hitta en bra förberedelse även inför jaktarbete.


Idag är det lydnadsträning som står på schemat, även detta tillsammans med Lotta.


Ha det gott!


  

Av Jenny Eriksson - 30 juli 2010 19:42

Idag var det dags för min och Mias sedan länge planerad heldagsträning. När jag skriver "planerad" menar jag att vi länge pratat om att vi måste ha en inspirationsdag, men det har alltid kommit något emellan. Nu lyckades vi tillslut hitta en hel dag då vi bara kunde ägna oss åt hundträning.


Vi började med att prata och fika, ett måste så klart! Hundträning handlar, som så mycket annat, om målsättning, målbilder och planering, och dessa måste bollas fram och tillbaka med någon man litar på och som förstår en. Ingen annan kan bestämma åt dig vad eller hur du ska träna, men genom frågeställningar och diskussioner kan mycket klarna.


Innan vi gick ut på lydnadsplanen la vi varsit skogsspår. Mitt var ämnat för Hertha, som inte spårat på länge. Det blåste mycket idag, men det fuktiga underlaget var idealiskt.


Medan spåren la sig fick Nike och Qrossa varsitt lydnadspass, och Nike var först ut. Jag hade varit lite orolig för hur hon skulle vara idag, eftersom hon passade på att äta en hel tårta igår! Visserligen modell mindre, men stor nog för en liten labradormage. Kanske skulle hon vara lite däst idag? Men hunden som kom ut på planen var nog snarare sockerhög, för hon flamsade och stojade och var så hög i attityd att jag i moment två fick bryta och sätta henne i bilen en stund! Jag trodde nästan att hon skulle börja pipa i FF, något hon aldrig någonsin gjort förut. Hon såg mäkta förvånad ut när jag tog med henne till bilen, utan att hon fått sin slutbelöning  ...


Mia fick istället ta ut Qrossa, men det visade sig att även hon var uppe i varv, hon pep och fånade sig när Mia tyckte att de skulle jobba. Så Mia bestämde att även Qrossa skulle få gå tillbaka till bilen, och innan hon fick komma ut på planen igen skulle Mia gå spåret med henne för att se om det kunde få henne mer fokuserad.


Jag tog ut Nike igen, och nu var det en annan hund jag hade med mig! Hon var fokuserad och ville verkligen jobba med mig. FF blev riktigt bra, hon var rak i kroppen och höll kontakten rakt igenom. Nästa moment var dirigeringsapporteringen, det moment jag tidigare brutit. Jag har ju tidigare jobbat med bollar, och sist jag tränade gick det riktigt bra. Idag hade hon insett att bollen i mitten var enklast att ta, och hon fokuserade bara på den. Efter brytningen bestämde jag mig att för att gå över till godisskålar, eftersom det inte är självbelönande för henne. Så det gjorde vi detta andra försök. Till en början gick hon bara på mittenskålen, men då den visade sig vara tom hela tiden tänkte hon om och började lyssna på mina instruktioner. De sista skicken var återigen fina, och jag kunde vara nöjd med momentträningen.

Men innan hon fick sin slutbelöning, maten, skulle vi göra en länkning med metallapportering över hinder och vittringen. De senaste träningarna har Nike slarvat enormt med vittringen, bara sprungit ut och tagit första bästa pinne. I tisdags gick det åt många pinnar innan hon började jobba ordentligt och använde näsan. Idag gjorde hon ett jättefint jobb, först en snygg hopp-apport och sedan bra fart ut till vittringspinnarna, en snabb men regelrätt sortering och gripande av rätt pinne! Lönen blev god mat och bollkast.


När Nike fått leka en stund med bollen var det spårningsdags för Qrossa och Hertha. Hertha började bra, spårade fint och med bra tempo. Hon gick rakt på de två första "pinnarna" som bestod av tennisbollar. Men sen tog det stopp, och både Hertha och jag kände oss ganska förvirrade. Jag är makalöst glömsk när det kommer till spårläggning, och kommer aldrig ihåg var jag gått. Därför använder jag orangea klädnypor som vägvisare. Men jag såg inte dessa heller, och vi irrade omkring ett par minuter, innan Hertha fick näsa på slutpinnen, hennes mat i en plastburk, och vi kom fram till den tillslut, fast från fel håll. Nåja, mest mitt fel skulle jag tro, eftersom jag inte litade på Hertha, men hon var nöjd och det var huvudsaken.


Mia var nöjd med Qrossas spårning, och gick direkt ut på planen för lite lydnadsträning. Nu var Qrossa mycket mer samlad, pep inget och jobbade mer med Mia. Hon tränade inkallning, fast bara sitt - stanna kvar-delen eftersom Qrossa snabbt förstått att när Mia vänder sig om ska hon komma. Efter lite hjälpkommandon såg det riktigt bra ut, och de gick över till att jobba med FF. Ett snyggt fotgående kräver mycket tid och tålamod, och kan vara mycket frustrerande om man har en hund som har lätt för att gå upp i varv. Men Mia jobbade bra, och hittade en fin aktivitetsnivå hos Qrossa som gav resultat.


Lunch, ännu mera hundsnack och hundpromenad, sedan väntade pass två. Den här gången fick Qrossa börja, för att slippa sitta så länge i bilen innan träningen.


Apportering stod på schemat. Efter en del diskussioner och testningar av nya metoder fungerade det riktigt bra. Lilla Qrossa, som bara är sju månader, visade att hon var nöjd med dagens träning, och fick hoppa in i bilen och vila.


För Nikes del handlade det om inkallning och rutan. Jag har varit lite feg när det kommer till inkallningen, eftersom jag tycker att hon har tappat fart och jag inte riktigt vet hur jag ska tackla det. Jag vågar inte riktigt fela och göra igen, ifall farten blir ännu sämre. Men idag gjorde jag så, och farten blev bättre! Tänka sig... Först gjorde jag två släta inkallningar, med hyfsad fart. På tredje inkallningen la jag in ett ställande, som var okej, men hon tjuvade och startade del två innan jag ropat. Så jag felade henne, och gjorde om, den här gången med bättre fart, bättre ställande och riktigt bra läggande. Jag belönade ingången, som visserligen var lite sned, men hon har tvekat sista biten tidigare, så jag var nöjd trots allt. Måste påminna mig om att våga kräva lite mer av Nike, hon klarar det!


Vi fortsatte med rutskick. Vid de två första skicken ställde jag henne vid konen och skickade henne därifrån. Hon hade fantastisk fart och placeringen i rutan var perfekt. Därefter testade jag att skicka henne till konen först, men eftersom jag inte använt mig av konen som "kon" tidigare förstod hon inte riktigt vart hon skulle. Jag fick gå fram och peta på den, och sedan gjorde hon ett korrekt konskick. För att befästa det skickade jag två gånger till, med belöning hos mig när hon rundat konen. Tredje gången la jag in ett stå-kommando vid konen, och skickade henne därefter till rutan. Hon tvekade liten sekund, men sedan sprang hon i full fart in i rutan! Min fantastiska lilla hund, vilken arbetsmyra hon är! Rutan är ett av hennes favoritmoment, vilket hon klart visade idag. Jag avslutade med ett konskick, där hon fick runda konen, och fick så sin slutbelöning.


Dagen avslutades med ytterligare diskussioner, och nedtecknande av dagens träningsresultat i träningsdagboken. Vi bestämde också ett nytt datum för träning, nästa vecka. Tack Mia, för en härligt givande dag! Sex timmars hundträning kan låta mycket, men tiden bara flyger förbi när dessa timmar är så innehållsrika och utvecklande. Nu ser vi fram emot torsdag!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 26 juli 2010 17:30

Tänk vilken lycka ett härligt träningspass på lydnadsplanen kan ge! Idag kändes det verkligen som om vi utvecklats en hel del. Jag hade innan vi åkte skrivit upp en plan för träningen, och den höll jag mig till (nästan) helt och fullt. En period var jag riktigt duktig på att skriva träningsplaner, men på senaste tiden har jag slarvat med det. Idag såg jag återigen hur bra det är.


Först tränade vi FF, med fokus på rakheten och kontakten. För att få lite mer störning valde jag att träna på planen som ligger närmast parkeringen och grusvägen, men det bekom inte Nike alls. En gång fick jag bryta för blicksläpp, men förutom det jobbade hon jättebra.


Efter det gjorde vi konskick. Jag har börjat använda en riktig kon, men nu i början maskerar jag den genom att lägga en blå plastskål upp och ner ovanpå, för att skilja ut den från rutkonerna. Först gjorde jag två skick där hon fick runda konen och belönades på tillbakavägen. Sedan provade jag att ställa henne vid konen. Inga problem! Fast hon såg lite förvånad ut  ... Nästa skick ville jag ha henne att runda konen igen, men då stannade hon redan innan konen. Jag måste nog vara noggrann med att blanda ställandena med rundningar. Sista skicket blev riktigt bra.


Vi fortsatte med dirigeringsapportering. De första skicken fungerade utan problem, så jag bestämde mig för att göra det lite svårare för Nike. Den boll som legat i mitten har hittills varit den hon velat ha minst, och den har inte varit lika tydlig som de andra två. Så jag bytte den mot den större och färggladare plastbollen. De första skicken blev hon lite förvirrad, tittade på den yttre bollen som jag skickade henne till, men valde mitten. Jag skickade om, två gånger till tog hon fel, men vid fjärde skicket struntade hon i mittenbollen och tog rätt! Jubel och klang, belöning! Sedan skickade jag henne igen, fast åt andra hållet, och den här gången tog hon rätt direkt! Hon tittade lite snett på plastbollen i mitten, men tog ändå rätt! Duktig hund!


Vi avslutade med fjärren. Jag använde bollkastaren som belöning, och det har tidigare skapat lite problem. Hon sätter sig snyggt bakåt, men är så fokuserad på bollkastaren att hon inte kan ställa sig upp från ligg istället. Men idag gjorde hon alla skiften utan tvekan! Tjoho! Belönade även ställandet och läggandet, för att bryta låsningen.


Hela träningen kändes jättekul! Vi testade och provade och växte. Så ska ett pass vara  .


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 24 juli 2010 22:53

Sitter och njuter av ljudet av regndroppar mot fönstret! Efter flera veckors torka, och många bränder som härjat i skog och mark, känns det verkligen behövligt. Lite trist för dem som just startat sin semester, men solen ska återkomma om bara någon dag, så de får hålla ut.


Johanna tog många fina bilder när vi tränade tillsammans i onsdags. Här kan du se några av dem:

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fpicasaweb.google.se%2F116905459249227939779%2FNike&h=f0d72


Idag tränade jag jakt tillsammans med Lotta i Lidaskogarna. Nike fick jobba mycket med markeringar, först enkla, sedan dubbla. De var ganska svåra då hon inte såg dem helt, utan fick gå en del på hörsel och sedan sök, men hon arbetade jättebra. Just markeringar har varit hennes svaghet, eftersom det är så svårt att göra när man tränar själv, men nu har vi haft möjlighet att träna det ofta de senaste dagarna, och jag ser resultat direkt. Dessutom tog hon närsökssignalen jättefint när hon fick lite problem i en markering, hon stannade upp direkt och började söka inom ett litet begränsat område. Så stolt blev jag då! Däremot måste vi fortsätta jobba på stoppsignalen i arbete. Hon kan den när vi tränar den separat, men när hon söker eller är ute på en dirigering bryr hon sig inte särskilt mycket om att lyssna på den  ...

Kanske är det ändå dags att anmäla till ett jaktprov...


Ha det gott!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards