lydnadshundar

Alla inlägg den 9 april 2012

Av Jenny Eriksson - 9 april 2012 21:19

Inför en tävling för flera år sedan fick jag frågan: "Är du nervös?" En relevant fråga kanske, men just här fanns i tonfallet ett litet uns av flin, ett litet hånleende spelade i mungipan på personen som ställde frågan. Snabbt svarade jag "Nej", vilket var både rätt och fel. Jag var inte nervös på så vis att jag mådde illa eller ville fly därifrån. Däremot var jag spänd, ville komma till tävlingsplatsen snabbt och det pirrade en aning i magen. Just då tänkte jag inte så mycket mer på frågans innebörd, men så här långt senare har jag funderat över samtalet. Varför fanns det en förlöjligande ton i frågan, och varför var jag så angelägen att visa att jag INTE var nervös? Är det inte legitimt att vara nervös?


I början av min tävlingskarriär tyckte jag att det var lite pinsamt att erkänna att jag var nervös. På något underligt vis kände jag mig hamna i underläge om jag sa att jag var nervös. Trodde att folk skulle se ner på mig och kanske anse att jag inte hade där att göra, inte klarade pressen. 


Numera anser jag att lite nervositet är bra för mig, och jag har inga problem med att erkänna min nervositet. Den håller mig alert, visar mig att jag vill göra bra ifrån mig, att jag sätter krav på mig själv. Jag har läst böcker i ämnet, och varit på föreläsningar, och på så sätt lärt mig ta ut det goda ur känslan. Visst kan det ibland vara svårt att somna natten innan en tävling, och pirret i magen kan få mig att tappa matlusten, men jag ser det numera inte som ett nederlag. Istället accepterar jag att det är så här, och jag vet att jag kan kontrollera känslan gentemot mig själv och min hund. 


Personligen tycker jag att det är jobbigast just innan jag svänger in på parkeringen på tävlingsplatsen. Det gäller än mer om jag är osäker på vägen, och känner att jag inte har full kontroll. Men sedan släpper det mesta av nervositeten för mig, och endast den där spända, pirriga känslan finns kvar. 


Snart är det dags för debut på tävlingsplanen för Ayla, och trots att jag ser mig som ganska tävlingserfaren vid det här laget, har det redan börjat pirra i magen. Säkerligen kommer jag att vara mer nervös där och då, än jag var när jag tävlade på Stockholmsmässan med Nike i december. Med Nike finns en historik, vi har våra ritualer och upplägg, och jag känner mig trygg tillsammans med henne. Ayla är ett oskrivet blad. Trots träningstävlingar och en vetskap hos mig att hon är tävlingsklar, kan vad som helst hända i denna nya situation. Speciellt jobbig är förstås platsliggningen, där jag inte kan påverka hur andra hundar agerar. Men jag vet hur jag ska agera om några specifika scenarier uppstår, och med det får jag nöja mig. 


Så, om någon frågar mig på tävlingsdagen huruvida jag är nervös eller ej, kommer jag med högt buret huvud svara:"Ja, jag är nervös. Men jag mår bra ändå, och ska njuta av vår tid på planen!"


Ha det gott!


Nike tittar på medan Hank och Ayla munhuggs   


 

Efter lek och skoj är det skönt att sova tillsammans i solen  

Skapa flashcards