lydnadshundar

Alla inlägg under april 2012

Av Jenny Eriksson - 30 april 2012 09:04

Idag fyller världens bästa snoris 1 år! Huj, vad tiden har gått fort, och roligare kunde vi inte ha haft! Det blir märgben i kväll för att fira.   


Några bilder från året som gått...


Liten söt!


Full fart från början!


Simmar som en gud, 4 månader gammal.


Apportör, ja visst! 6 månader.


Första julen, 7 månader.


Träning i snön, 8 månader.


9 månader


Targetträning, 10 månader gammal.


Med bästa kompisarna, 11 månader gammal.


Nu ser vi fram emot ännu ett spännande år! Grattis finaste gula!


  

Av Jenny Eriksson - 29 april 2012 19:28

Söndagen började slappt, även om två labradårer tyckte att vi skulle lämna sängens värme liiite väl tidigt... (Det är inte lätt att sova när någon sitter och glor på en....) Nåja, vi kom upp och använde sedan morgon väl, åt god frukost och fixade lite här hemma, så att vi med gott samvete kunde bänka oss i soffan en stund.


Efter lunch mötte jag Camilla på klubben för lite träning. Ayla fick jobba med idéer vi tog med oss från unghundskursens sista tillfälle igår, och resultaten var goda! Tvåan är inte så långt borta!    Nikes träningspass handlade mest om boosting inför morgondagens tävling. Positiva upplevelser på planen, med bl a gömda belöningar att överraskas av. Vi skulle bara ha kul, och det lyckades vi med, även om inte allt var klockrent. 


Efter avslutad träning satt vi kvar på planen och slappade i det sköna vädret. Äntligen känns det som vår igen! Camilla hade med sig lilla Charma för socialisering, och Nike fick leka med bollen så länge hon ville, härligt! Det innebar också, för Nike, ett par dopp i ett av de vattenfyllda hålen bredvid planen... Lycka!!


I morgon får vi ett blixtbesök av uppföderskan, en valp ska lämnas och min lägenhet blir navet i mötet. Spännande!


Ha det gott!


 

Mat är gott!






Vattenapportering som belöning, "Me like!" säger Nike!


 

"Kasta igen!"


    

Maja gör det katter är bäst på; ligger på soffryggen och latar sig.

Av Jenny Eriksson - 14 april 2012 21:10

Efter en hektisk vecka förtjänade alla hundar en belöning, och den kom i form av frysta märgben. Det var populärt vill jag lova, det smaskades, tuggades och gnagdes i alla rum här hemma!   Nu har lugnet åter lagt sig och de fyrbenta sover djupt. Även jag är trött och kommer nog krypa ner i sängen alldeles strax. Visserligen har veckan bestått av påsklov, men oj, vad mycket spännande man kan hinna med under ett par lediga dagar! Det har varit hundträning, tävling, kurs, promenader i mängder, älgmöten i skymningen och dammsugning till tusen! Spännande planer har gjorts inför sommaren, riktigt skoj! Det blir en del mil i bilen, men det är det värt!


Ha det gott!


               

Av Jenny Eriksson - 12 april 2012 00:15

(Jag ber om ursäkt om inlägget är lite osammanhängande, klockan är över midnatt och spänningen inför tävlingen som funnits under hela dagen börjar ta ut sin rätt...)

Ayla visade upp sina allra bästa sidor på sin första tävling!   Superfokuserad utförde hon alla moment på bästa sätt (med ett undagtag...  ) , och gjorde mig så stolt! Trots en nollad apportering fick vi ihop 182 poäng, och ett förstapris toppades med klassvinst över 19 andra ekipage. Min duktiga gula visade mig att hon är en stjärna! Allra gladast är jag över linförigheten. Vi hade en toppenkänsla när vi klev in på planen, och den hängde med genom hela linförigheten. Det kändes som om jag kunde fortsätta gå i all evighet! Domaren gillade det också, och vi fick högsta betyg på utförnadet! Härligt! Den känslan ska jag lägga i minnesbanken för att plockas fram vid behov...  


Bästa träningskompisen Camilla fanns tillhands för alla diverse behov, så som att ta hand om bilnycklarna, jackan, ställa ut slutbelöningen, peppa etc. Camillas sambo Andreas tog hand om filmningen. Tack för att ni alltid ställer upp! Det känns så tryggt att ha er med!  


Nedan följer filmen. Den är lite grynig, eftersom skymningen föll över oss. Ni får hålla till godo ändå    


Ha det gott!



Betygen:


 




Av Jenny Eriksson - 9 april 2012 21:19

Inför en tävling för flera år sedan fick jag frågan: "Är du nervös?" En relevant fråga kanske, men just här fanns i tonfallet ett litet uns av flin, ett litet hånleende spelade i mungipan på personen som ställde frågan. Snabbt svarade jag "Nej", vilket var både rätt och fel. Jag var inte nervös på så vis att jag mådde illa eller ville fly därifrån. Däremot var jag spänd, ville komma till tävlingsplatsen snabbt och det pirrade en aning i magen. Just då tänkte jag inte så mycket mer på frågans innebörd, men så här långt senare har jag funderat över samtalet. Varför fanns det en förlöjligande ton i frågan, och varför var jag så angelägen att visa att jag INTE var nervös? Är det inte legitimt att vara nervös?


I början av min tävlingskarriär tyckte jag att det var lite pinsamt att erkänna att jag var nervös. På något underligt vis kände jag mig hamna i underläge om jag sa att jag var nervös. Trodde att folk skulle se ner på mig och kanske anse att jag inte hade där att göra, inte klarade pressen. 


Numera anser jag att lite nervositet är bra för mig, och jag har inga problem med att erkänna min nervositet. Den håller mig alert, visar mig att jag vill göra bra ifrån mig, att jag sätter krav på mig själv. Jag har läst böcker i ämnet, och varit på föreläsningar, och på så sätt lärt mig ta ut det goda ur känslan. Visst kan det ibland vara svårt att somna natten innan en tävling, och pirret i magen kan få mig att tappa matlusten, men jag ser det numera inte som ett nederlag. Istället accepterar jag att det är så här, och jag vet att jag kan kontrollera känslan gentemot mig själv och min hund. 


Personligen tycker jag att det är jobbigast just innan jag svänger in på parkeringen på tävlingsplatsen. Det gäller än mer om jag är osäker på vägen, och känner att jag inte har full kontroll. Men sedan släpper det mesta av nervositeten för mig, och endast den där spända, pirriga känslan finns kvar. 


Snart är det dags för debut på tävlingsplanen för Ayla, och trots att jag ser mig som ganska tävlingserfaren vid det här laget, har det redan börjat pirra i magen. Säkerligen kommer jag att vara mer nervös där och då, än jag var när jag tävlade på Stockholmsmässan med Nike i december. Med Nike finns en historik, vi har våra ritualer och upplägg, och jag känner mig trygg tillsammans med henne. Ayla är ett oskrivet blad. Trots träningstävlingar och en vetskap hos mig att hon är tävlingsklar, kan vad som helst hända i denna nya situation. Speciellt jobbig är förstås platsliggningen, där jag inte kan påverka hur andra hundar agerar. Men jag vet hur jag ska agera om några specifika scenarier uppstår, och med det får jag nöja mig. 


Så, om någon frågar mig på tävlingsdagen huruvida jag är nervös eller ej, kommer jag med högt buret huvud svara:"Ja, jag är nervös. Men jag mår bra ändå, och ska njuta av vår tid på planen!"


Ha det gott!


Nike tittar på medan Hank och Ayla munhuggs   


 

Efter lek och skoj är det skönt att sova tillsammans i solen  

Av Jenny Eriksson - 5 april 2012 21:54

Det var verkligen länge sedan jag uppdaterade bloggen! Det beror inte på att inget hänt här hemma, utan att tiden inte har funnits. Jag har fått prioritera bort skrivandet helt enkelt. 


I hushållet finns för tillfället fyra hundar, då fina Hank är inackorderad under matte Johannas utlandsvistelse. Förra söndagen kom han hit, och det är märkligt vad snabbt man kommer in i nya rutiner! Efter bara några få dagar visste alla hundar vem som skulle sova var, vem som skulle äta var och i vilken ordning skålarna ställdes ner, hur uppdelningen av hundar mellan de olika rummen under dagtid när jag är på jobbet ser ut, vem som går på vilken sida under koppelpromenaderna osv. Allt har sina tydliga strukturer, och känns helt naturligt. Att Hank sedan är en okomplicerad hund gör ju allt så mycket lättare   Tre labradorer som är inne i fällperioden genererar dock ofantligt mycket mer att dammsuga upp än två som inte fäller... Dammsugaren åker inte ens in i städskåpet mellan rundorna  


Träningsmässigt börjar det kännas riktigt bra med Nike igen. Jag tror att vi har hittat tillbaka till den fina känslan vi hade för några månader sedan, både i attityd och detaljer. Fokus har legat mycket på attityden i FF och farten i inkallningen, och i just det sistnämnda har mycket hänt. Vi jobbar nästan uteslutande med raka inkallningar då Nike har riktigt fina ställanden, vilka blir än bättre ju mer engagerat hon springer. Läggandena kör jag vid sidan om, där behöver hon hålla igång tekniken.   


Det vi fortfarande kämpar med är uppsättandena efter platsliggningen. Nike går in i någon slags passiv aktivitet, vilket kanske kan vara bra, men hon har oerhört svårt att gå från denna passivitet till det aktiva uppsättandet. Jag kliar mig i huvudet, har provat det mesta känns det som, men kommer inte många steg framåt. Det är så onödiga poäng att missa, genom dessa dk:n som alltid måste till. 


Med Ayla jobbar vi mycket med länkning kontra detaljträning. Tävling närmar sig med stormsteg, och trots att man börjar bli ganska luttrad vad gäller tävlingsnerver pirrar det redan lite i magen att ge sig ut på premiärtävlingen! Jag återkommer med mer info inom kort....  


Ett långt påsklov ligger just nu framför mig, och jag ska verkligen utnyttja tiden till happenings med de fyrbenta! Så skönt att bara få engagera sig i sin hobby ett tag! (Ja, lite rättningsarbete har fått följa med hem, men annars så...) Kanske kan det bli lite mer bloggande också!   


Ha det gott!


Henke på besök




 

Bus och lek tillsammans med Ayla


 

Sovplasten är given; Aylas bur  



Dina suckar och borrar in huvudet under tassarna...

 

   

Våren är här!

Skapa flashcards