Idag skulle Nike och jag har tävlat, om allt gått som planerat. Men p g a så många anmälningar blev det lottning om platserna, och vi förlorade. Vi hamnade på sjunde reservplats, så jag tackade nej helt enkelt. I fredags visade det sig att vi faktiskt inte haft sådan otur, tävlingen blev inställd p g a kylan. Hade vi inte blivit bortlottade, och varit inställda på tävling, hade jag blivit riktigt besviken. Som det kan bli!

Helgen har verkligen visat sig från sin kalla sida! Köldkramp och frusna tassar har gjort träning svårt, men igår kväll trotsade vi kylan och åkte till ridhuset trots allt. Vi var ovanligt många där, men effektiviteten var hög, och vi hann mycket på kort tid.

Både Nike och Ayla fick lite länkningsträning. De är så olika, de där två! Medan Nike inte har några betänkligheter kring länkning, hon går snarare upp sig ju längre programmet löper, funderar Ayla mycket kring det där med att fortsätta jobba efter avslutat moment. Vanessa sa det så bra igår, hon sa att Ayla verkar tänka mycket, och det har hon helt rätt i. Det kan verka som om hon inte förstår alls vad vi håller på med, och jag leder henne igenom jobbet med mycket hjälper, men så helt plötsligt gör hon helt rätt, med rätt attityd och inställning! Inkallningen är ett exempel. Hon hade inga problem att springa snabbt, om någon höll henne när jag lämnade henne. Hon hade inga problem att växla mellan passivitet och aktivitet i sådana övningar. Hon hade inga problem att sitta stilla när jag lämnade henne. Men att sätta ihop allt detta var komplicerat. Starten blev långsam om jag lämnade henne på "sitt stilla". Hon var tveksam i springandet när hon väl startat. Men jag belönade bakåt i alla fall, med det bästa hon vet, MAT! Samtidigt tränade jag på nära håll på växlingen mellan att sitta passivt och sedan explodera på kommando. Detta fortsatte under flera pass och egentligen kunde vi inte se att det blev någon större skillnad i själva inkallningen, hon var fortfarande tveksam i start och fart. Men så helt plötsligt på ett pass kom hon som skjuten ur en kanonkula på mitt inkallningskommando, och sedan dess har det fungerat hur bra som helst. Jag får lära mig att ta det lugnt med henne, ge henne tid, och under tiden stötta henne och leda henne. Tids nog kommer det att klicka. 

Tidigare på lördagen hade vi tagit oss ut i skidspåren, tänka sig! Nike fick dra, medan Ayla sprang bredvid. Eller framför kanske är mer korrekt. Det fanns inga spår, så det var en aning tungt, men Nike drog på bra. Jag ramlade i nästan alla utförsbackar, men tillslut hade jag lite koll ändå, och kunde stå på benen, om lutningen inte var för brant  . Två varv blev det i elljusspåret, och nu börjar det kännas en del i kroppen! Belöningen blev ett stort glas kaffe latte och en semla!

Dina och jag var iväg på vår tredje kursdag i freestyle nu på eftermiddagen, och jag måste säga att Dina imponerar på mig! Jag kan ärligt säga att vi inte ägnat jätte mycket tid till träning under veckan, några korta pass har det blivt, och ändå gör hon riktiga framsteg! Freestyle är verkligen hennes stora passion! Kanske kan vi komma så långt som till att sätta ihop ett program, vi får se  

Vi har hunnit klippa klor också, och så här gör Nike när hon förstår vad som väntar...

Fast dagen har mest spenderats i soffan  

Dina tittar uppfodrande på mig, och visar tydligt att hon tycker det är dags för en kvällspromenad. Så jag får nog avsluta nu, Dinas krav är min lag       

Ha det gott!