Ridhusträningen igår var tänkt som fysisk utmaning för Nike, vi skulle jobba på hennes uthållighet. Och det gjorde vi! Många springa-fort-moment varvades med lugna och mer koncentrationskrävande uppgifter. Passet avslutades sedan med fokus på rutanskick. Tack vare Camillas trägna flyttande av ruta kunde jag skicka Nike flertalet gånger och verkligen låta henne jobba för att komma så djupt i rutan som jag önskar. Hon har börjat stanna grunt, verkar ta punkt vid de två första konerna, och så vill jag ju inte ha det. Men jag kan vara lite (hrm, underdrift...) mesig när det gäller att utmana just här. Nike har alltid älskat rutan, och jag tänker till mitt försvar att det bara är temporärt att hon gör så här, det fungerar oftast på tävling,  hon kanske inte fortsätter gilla rutan om jag maler på osv osv... Men nu måste jag inse att så är det inte. Tendensen att stanna grunt verkar bestående, och jag MÅSTE verkligen jobba på den detaljen! Och tänka sig, det blev bättre! Sedan pushade Camilla på mig efter ett par lyckade skick, utmanade återigen och jag fick fortsätta skicka. Och tänka sig, Nike gav inte upp! Hängde inte läpp! Tjurade inte ihop! Hon krigade på, kämpade, och gjorde tillslut riktigt bra skick, flera stycken på raken! Om det sitter i till nästa gång återstår att se, men det viktigaste var att jag kunde släppa min oro om nötningen. Jag kan ställa krav på min arbetsmaskin    

När vi kom hem fick hon välförtjänt massage med Novafonen. Hon njuter verkligen!   

Ayla fick också jobba med rutan, och efteråt kunde vi konstatera att hon har svårt att springa med bra fokus och fart till rutan när det finns något slags hinder bakom, te x en sarg, som i ridhuset, eller en trädgräns vid planens slut. Om rutan står så att det är lätt att springa igenom fungerar skicken bra. Måste hjälpa och stötta henne vid de tillfällen som blir svåra för henne.

Vi utökar nu successivt FF, länkar korta FF med lägganden under gång, utökar platsliggningstiden och längden jag går i inkallningen. Fjärren jobbas på, liksom rutan, apportering i olika former och hoppet. Ordkontrollen är hon riktigt duktig på, blandar sällan ihop de olika skiftena, men vi fortsätter ändå jobba med dem varje gång. Vittringen jobbar vi på hemma, liksom låsta bakben och kroppskontroll. Det är mycket, men så kul att se utvecklingen! Ayla fungerar lite annorlunda mot Nike, vill tänka lite och behöver stöttning längre, men när hon förstått går det fort, och hon är säker. Hon tar bryt och missad belöning riktigt bra, med ett jävlar anamma och "jag ska minsann ha köttbullen!" Har jag sagt att jag är sååå nöjd med den lilla snorkråkan!?  

På fredag kommer Johanna och Hank, jippi!! Och på lördag börjar kursen för bästa Anne! Spännande ska det bli, ser alltid fram emot dessa dagar! Och på söndag börjar Dina och jag freestylekurs, det ska bli intressant!    

Ha det gott!