lydnadshundar

Alla inlägg under september 2011

Av Jenny Eriksson - 25 september 2011 20:33

Den här söndagen började slött, men efter att ha konsulterat Retrievern som apportör och skrivit träningsplaner till både Nike och Ayla bar det av ut i skogen. Nikes träning skulle handla om linjetag och stoppsignal, medan jag med Ayla ville fokusera på signalkontroll. Jag kunde hålla mig till planerna nästan till punkt och pricka, och fick återigen en liten påminnelse om hur viktigt det är att PLANERA! Innan jag går ut och tränar apportering måste jag veta vad mina mål är för passet, och hur jag ska komma dit. Jag är ganska duktig på det när det kommer till lydnaden, men slarvar oerhört i apporteringsträningen. Ändring!


På kvällen fick hundarna varsitt lydnadspass inne. Ayla fick träna på vanlig apportering, dvs att hålla i apportbocken någon sekund, ff med stadga i steget och halter samt stanna kvar i både sitt och ligg. Nike jobbade med fjärren. En liten film blev det:



I morgon väntar träning för Anne tillsammans med ett härligt gäng   


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 24 september 2011 20:01

Hittade dessa i min säng och undrade vem som ätit popcorn.  Sen insåg jag att det faktiskt var Aylas hörntänder som tappats, antagligen under någon av de lite våldsamma lekarna med Nike, som pågår varje morgon. Liten Ayla börjar bli stor!


    Fladderöra lyfter nästan från marken   


Idag vankades det träning på Stockholm Södra BK tillsammans med fina Camilla och Tista. Det visade sig att det var både spår- och söktävlingar på gång, men eftersom det är en stor klubb kunde vi hitta en bra plan att härbärgera på. Det blev riktigt varmt i solen, och tillslut stod vi i t-shirt båda två.   


   I väntans tider...


Nike fick jobba med ff, rutskick och länkning hopp-apporten med vittring. Hon jobbade fint i allt, och kändes inte alls påverkad av värmen.


Ayla fick träna lite ff, lägganden och sättanden i rörelse och hakan i backen. Som avslutning fick hon springa genom rutan till matskålen som Camilla ställde ut. Hon verkar inte alls påverkad av miljö eller omgivning, vilket är skönt. Trots att vi aldrig varit på den här platsen var hon helt fokuserad på mig.


Camilla och Tista jobbade med ff, rutan, länkning hopp-apporten med konskick samt vittring. Tista var som alltid på hugget, men fokuserade fint, och visade att hon minsann har superkoll på rutan!


   Fokuserat och koncentrerat ff


   Full fart mot rutan!


   Snygg vändning i ställandet


  Och så belöningen!


Efter träningen satte vi oss och tittade på lydnadsdelen på spårtävlingen. Intressant att följa moment som man inte riktigt har koll på, varken hur utförandet bedöms eller kriterier. Vi satt ett tag tills det var dags att åka hem och ta itu med tvätten... 


I morgon blir det nog lite apportering, kanske ett lydnadspass också.


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 24 september 2011 08:47

Min fina Morris har nu fått somna in, efter en liten tids sjukdom. Hon har funnits hos mig sedan jag köpte henne på Stockholms katthem sommaren 2000. Hon fick en lite svår start på livet, övergiven och upphittad i en tvättstuga med nyfödda ungar och ett halsband som satt så hårt att det för evigt lämnade en kal remsa runt halsen. Men hon trivdes här i vår familj, och vi fick 11 fina år tillsammans. En egensinnig, självständig katt var hon, och jag har slitit mitt hår över henne flera gånger! Men hon var också mysig, hängiven och kärleksfull, följde efter mig och Dina på promenader, mötte oss när vi kom hem efter bilfärder och lämnade stolt små möss framför ytterdörren. Hon lämnar ett tomrum efter sig.


 

 

Av Jenny Eriksson - 18 september 2011 19:06

Tävlingen idag gav mig en hel del att tänka på, flertalet nya erfarenheter och några påminnelser. Det fanns både plus och minus att ta med sig hem.


På plussidan finns:

* Det går att vända negativa upplevelser till positiva

* Träningen på platsliggningen och gå-runt-rutan har gett resultat

* Det är inte alltid så illa som det ser ut

* Nike sitter stadigt i sittande i grupp, trots en granne som ljudar från första början och sedan drar till sin matte innan vi ens hunnit försvinna

* Underbar känsla i språngmarschen, som innehöll alla svängar och alla halter


På minussidan finns:

* Nike stör sig mycket på små saker på planen, så som små röda pappersbitar, och detta måste jag träna henne mer på

* Svåra placeringar på rutan klarar vi inte riktigt av

* Ojämn start på ff, mycket blick- och positionsläpp

* Fortfarande lite trist fart i inkallningen

* Jag har tappat träningen med konstiga markeringar runt konskicket


Hur som helst är jag nöjd med min och Nikes prestation idag. Det blev inga poäng att ta vidare, men mitt beslut innan vi gick in på planen höll jag fullt ut, och Nike gjorde några riktigt fina saker idag. Nu satsar vi på nästa tävling!


Poängen fram till det att vi bröt efter dir app var så här:


sittande i grupp    10

platsliggning        10

ff                               8,5

gå-runt-rutan       10

inkallning             8,5

rutan                       0

dir app                   10


Eftersom så många innan oss (alla utom en) hade svårt med rutan, bestämde jag mig för att bryta någonstans i programmet OM Nike också missade rutan. Hon gjorde så, varpå jag bröt efter en lyckad dir app. Jag är så nöjd med det beslutet, och jag tror att det boostade Nike en del. Vi har inte haft riktigt klockrena apporteringar på någon tävling, så att bryta här och springa ut till belöningen kändes helt rätt. Dessutom kunde hon släppa nollan på rutan, och gå in i nästa moment, och fick därmed belöning för detta. Det kändes riktigt skönt när vi satte oss i bilen för hemfärd, och trots nollan, och trots en avbruten tävling kunde jag inte känna mig annat än nöjd. Jag tror att detta kan ge oss mycket för vårt framtida tävlande.


Tack bästa bästa Johanna för boende, toppenpeppning och kanoncoachning! Känns väldigt tryggt att ha dig med på tävling     


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 11 september 2011 18:23

Mammas frys har huserat fåglar under hela sommaren, men jag har faktiskt inte använt dem någon gång! Så nu var det verkligen på tiden. Jag var riktigt nyfiken på hur Ayla skulle reagera på viltet. Hon har spontanapporterat fågel hos Johanna vid ett tillfälle, men förutom det har jag inte testat henne på fågel.


Jag körde Nike först, eftersom hon för det mesta sköter fågelhanteringen väl. Hon fick en dirigering med fem fåglar på en 70 meterslinje. Den fixade hon utan större problem. Sedan körde jag samma linje, men skickade henne från mitten mot linjen från 90° vinkel så att jag kunde träna på stoppsignal och dirigering åt höger och vänster. Stoppsignalen fungerade klockrent här, men inte skicken. Dessa måste vi nöta mycket mera på. Vi har gjort detta alldeles för lite, så hon har inte vändningarna i kroppen riktigt. Men tillslut blev det bra. Avslutade med att skicka henne på en klockdirigering med fem fåglar i en halvcirkel. Det första skicket gick inte alls, hon var helt inställd på en annan linje, så jag bröt henne och skickade på en helt annan fågel. Efter det fungerade alla skick, trots att tre av fåglarna låg ganska nära varandra, och vegetationen inte inbjöd till raka linjer. Det jag var mest nöjd över var de två sista skicken, där det ena gick genom ett buskage och den andra över flera tuvor. Båda gick hon helt rakt på! Det var en härlig känsla jag kunde ta med mig hem. Det kändes som ett litet genombrott!   


Sedan fick Ayla prova fågel. Jag kastade först den minsta av dem, en kaja, och den plockade hon utan problem. Sedan kastade jag lite olika fåglar, och den enda som hon stannade upp och funderade lite över var kråkan. Men efter att jag hejat på henne lite og hon den och kom in. Hon blev lite trött efter ett par skick, och fågelhanteringen blev lite slarvig, men jag var jättenöjd! Min duktiga lilla gulia! Jag lyckades filma med telefonen samtidigt, och så här såg det ut: 



  

Jag har haft lite stiltje i apporteringsträningen, men varje gång vi kör ett pass blir jag så glad! Måste verkligen sätta av tid till detta!


I morgon börjar träningsgruppen för bästa Anne! Längtar!!!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 10 september 2011 17:14

Tiden flyger fram, och innan vi vet ordet av det är det för kallt för att vattenträna med hundarna. Därför bestämde jag mig för att åka ut till Brosjön i Vårsta. Det är ett fantastiskt ställe att träna vattenapportering med hundarna. Fin sjö med gungfly och sankmark innan själva vattnet, tätt med vass på sina ställen samt en hel del näckrosor som störning. Runt omkring sjön är det bra mark för landträning. 


Nike skulle tränas i dirigering på vatten, så jag band upp henne och tog med mig Ayla ut till vattenkanten. Ayla fick några kast i vattnet, och klarade dem med bravur. Hon tog till och med lite dirigering från mig, då hon inte kunde hitta dummyn bland alla näckrosblad! Känns lovande! Samtidigt kastade jag ut fyra dummiesar i linje till Nike. Tanken var god, men Nike hade huvudet någon annanstans, och lyssnade inte alls på min pipa. Jag var ytterst nära att kasta mig i spat och hämta in henne!    Istället gick jag och hämtade Ayla, band upp Nike så att hon såg oss och lät henne suktas lite medan vi lekte med dummies. Ayla fick sedan vara med medan Nike jobbade. Det blev lite bättre, men vi måste jobba hårt på stoppsignalen i vattnet... Tillslut fick jag henne att lyssna riktigt bra i alla fall. Hon fick sedan ett landsök, och jobbade igenom det utan problem. 


Efter träningen åkte vi hem till mamma för att plocka fram lite fåglar ur frysen. I morgon blir det apporteringsträning med vilt   


Nu vilar vi i soffan!


     

Mina fina!   

Av Jenny Eriksson - 10 september 2011 09:32

Jag är lyckligt lottad med hundar som älskar att leka tillsammans!   Varje morgon efter promenaden rusar de runt i lägenheten, har dragkamp och busar tillsammans. Det är kärlek  


 

Bästaste!    

Skapa flashcards