lydnadshundar

Alla inlägg under juni 2011

Av Jenny Eriksson - 30 juni 2011 09:46

Vid mina fötter snusar en nybakad champinjon, och jag känner mig så löjligt stolt och glad över henne!    Poletten har nog inte riktigt trillat ner hos mig, så många tankar och känslor slåss om utrymmet inuti mig just nu.  Men jag ska försöka redogöra för gårdagens upplevelser trots allt.


Det hade varit en varm dag, och trots att samlingen var kl 18:00 hängde hettan kvar i luften. Planen på Södertälje BK var stor och välklippt, men låg mitt i den gassande solen, och det bekymrade mig en aning. Nike är lite värmekänslig, och både fart och koncentrationen kan påverkas. Som tur var hade jag införskaffat en kylväst på SM:et, och nu kunde den sättas på prov. 


Sex ekipage fanns på plats, och vi drog startnummer 5, vilket passade mig utmärkt. Då fanns tid att kyla ned Nike mellan gruppmomenten och vår runda.


Gruppmomenten fungerade som de gjort på tidigare tävlingar, full pott på sittandet, men dubbelkommandon på platsliggningen drog ner poängen ett snäpp. Det här är något vi måste jobba mycket med.


När första ekipaget lämnade planen efter sin runda såg man hur varmt det faktiskt var på planen. En blank panna och slutkörd hund visade att det här inte skulle bli lätt!


När hund nummer tre var inne på planen gick jag och plockade ut Nike. Jag ville jobba lite kort med hennes uppmärksamhet, för att sedan binda upp henne en stund för att suktas lite. Vår uppvärmning kändes bra, bättre än tidigare faktiskt. När vårt inträde på planen närmade sig kände jag att hon inte riktigt var med mig varpå jag sprang till vår väska och retlekte med både matskålen och bollkastaren, vilket ökade Nikes uppmärksamhet på mig avsevärt! 


FF kändes så där, hon var inte helt uppmärksam, utan hade koll på lite annat under tiden. Efter halva momentet kom hon in i det dock. 


Gå-runt-rutan har inte fungerat ordentligt de två senaste tävlingarna, och den här gången nollade vi det. Två missade skiften visar att det här är vår akilleshäl, och att mycket tid måste läggas på ordkontrollen. Jag tror att vi ska jobba på nya Z istället, och se om det kan lösa några problem.


Inkallningen, där jag var lite orolig för farten i värmen, fungerade toppenbra! Fin fart på alla sträckor och ett bra ställande kompenserade i mina ögon det lite sena läggandet och ett förargligt dk på sista inkallningen. För mig var farten det viktiga här.


Rutan var jättefin, förutom en slarvig ingång.


Dir. app blev bra, även om Nike, trots en fin båge ut, började vända in mot mitten. Precis i samma ögonblick som jag slängde ur mig ett nej vek hon av mot rätt apport! Snacka om hjärtat i halsgropen!


Hopp-apporten var jättefin.


På vittringen slarvade hon med pinnen på tillbakavägen och tappade den, vilket naturligtvis drog ner poängen.


Fjärren var det jag var mest orolig för. Hon har haft problem med låsning i det momentet, och med tanke på värmen var jag rädd för att hon skulle stänga av här. Så jag peppade henne ordentligt innan, talade om att det var fjärr vi skulle göra flera gånger, och hon kändes på när jag la ner henne. Sedan gjorde hon skiftena SÅ bra! Jag blev lite rörd där jag stod och dirigerade henne, och hon snabbt och kontrollerat utförde det jag bad om. Ett dubbelkommando på ett skifte, som jag tar på mig, drog ner poängen en smula, men fjärren, tillsammans med inkallningen, var det jag var mest nöjd med efteråt!


Nike belönades med mat och mycket bollek efteråt, innan vi lugnade ner oss och strosade runt på området en stund. Det blev en lång väntan tyckte jag. Jag hade inte haft någon med mig som höll koll på poäng, och med nollan på dumrutan visste jag att det krävdes höga poäng på allt annat om vi skulle lyckas. 


Tillslut blev det i alla fall prisutdelning, och då stod det klart att vi fixat det! Med 259,5 poäng tog vi vårt tredje förstapris i eliten, och kunde därmed lägga titeln Svensk Lydnadschampion till Nikes vackra namn! Stor lycka så klart, och det var med lätthet jag styrde bilen hemåt! Min fina, fina hund visade mig att jag kan lita på henne i alla situationer! 


Väl hemma belönade sig Nike med att länsa kattlådan, innan hon fick ett ben av mig!   

Tack för alla fina ord och gratulationer vi fått! De värmer!   


Nu ska vi sätta upp nya mål inför hösten!   Men idag ska vi bara slappa och njuta!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 26 juni 2011 17:52

Vår midsommar firades tillsammans med finaste uppföderskan Hanne och hennes familj, samt vännen Anna, i de småländska skogarna. Ayla har nu hunnit bli åtta veckor, och om det inte vore för en viss resa till Paris hade hon fått följa med hem. Nu blev det "bara" ett besök, men om två veckor är hon hos mig för att stanna! 


Helgen bjöd på god mat, sällskapslekar, spel och valpmys förstås! Nu är kvoten åtminstone lite påfylld, och kan nog räcka tills lilla A kommer hit  


   Livet består av så många nya spännande ting att utforska!


   

     Syskonjakt!


   Apporteringslusten finns där!


     Dragkamp...


   ... och Ayla avgår med segern!


   Två högt burna svansar på skattjakt!


   Ayla är inte blyg, och vill gärna bli vän med sina nya systrar...


     ... men varken Dina eller Nike blev särskilt imponerade av den lilla tultan.


    Man kan förstå Nikes irritation när de små är så oförskämda mot vuxna!


             Att springa är en favoritsysselsättning!


         Brorsorna Billy, Bosse och Skarv kunde också busa och gosa.


   Bosse kommunicerar med Dina :)


   Bland labradårvalparna fanns Annas två kinesvalpar, en naken och en pälsad. Den här gullungen kallas Marsian :)


   Annas Elmo poserar...


   ... liksom Dina.


   Än så länge hos uppföderskan, men snart i storstaden hos familjen Eriksson!


En fin midsommar är nu till ända, men finns kvar i minne och bilder.


Ha det gott! 

Av Jenny Eriksson - 21 juni 2011 15:12

När jag började simma bedlingtoonerna på Haninge Hundhälsa trodde jag att Hertha var den som skulle uppskatta det mest. Dina har alltid gått sin egen väg, och med sin otroliga envishet varit svår att övertyga om annat när hon själv bestämt sig för något. Hertha gillar att gå ner i vatten när vi är ute, hon går så långt att hon nästan tappar fotfästet, medan Dina mest doppar tassarna och leker krokodil med munnen. Som mest har hon nog gått ut till vattnet nått magen.


Men som vanligt överraskar den lilla blåa! Redan vid första försöket visade hon tydligt att hon gillade att simma omkring i bassängen, svansen viftade på vattenytan och hon såg riktigt tillfreds ut! Hertha däremot ville bara upp, och efter flertalet försök har  jag bestämt mig för att hon ska få slippa simma. Meningen är att de ska få friskvårdsträna, men Hertha stressar bara upp sig, och för henne är det nog bättre att göra något annat. 


Idag var det dags för Dina-sim igen. Hon vet att hon måste duscha innan hon får simma, så när vi kommer in på simmet försöker hon smita iväg. Men idag kom hon spingande mot mig när jag tog ner flytvästen! Det var nästan så att hon självmant gick upp i duschen! Fast bara nästan....  


Väl i bassängen måste hon simma med lina till att börja med, för att få igång bakbenen, annars fuskar hon. På slutet låter jag henne simma fritt ett par minuter, men man ser att hon inte riktigt simmar effektivt då. Många hundar försöker komma nära kanten, men Dina simmar i cirklar i mitten!    Nästa gång ska jag prova med godis för att se om jag kan få igång henne bättre även när hon simmar själv.



Lilla fina Dina! Envis som få, lojal till tusen, min lilla luddskalle  


Ha det gott! 



Av Jenny Eriksson - 20 juni 2011 08:54

Så var en av årets viktigaste helger till ända. SM i lydnad gick av stapeln i Stockholm, på Polishögskolans område i Sörenstorp. Massor av fina ekipage, härliga vänner, en hel del shopping och lite lydnadsträning gjorde helgen så minnesvärd som jag hoppats. 


På fredagen kom Johanna med Hank för att campera hos oss under helgen. Planen var att hinna med ett lydnadspass på kvällen, men en vält slambil på E4:an satte effektivt stopp för det, och Johanna fick spendera många långa timmar i köer istället  


På lördagen var vi på plats på SM-området vid 7:30, för att kunna följa alla våra favoriter. Flera från talangtruppen hade kvalat in, och vi ville naturligtvis ge dem allt vårt stöd. Först ut var Ellinor och Mexx. De gjorde ett finfint program, och när dagen var slut visade det sig att de hamnat precis utanför finalen, på plats 17! Strongt jobbat! Sedan följde Malin och Majni. De gjorde också ett fint program, men nollade tyvärr vittringen. Nästa talangtruppsekipage var Julia med Troja. De kom med till SM på reservplats, men visade tydligt vilken hög kvalité de har, och efter ett toppenprogram hamnade de tillslut på 10:e plats, med plats i finalen!


   


Duktiga Julia och Troja, vilka proffs!


Bland de sista att äntra planen var Karin och Qlura. De var där på studiebesök, men gjorde ett kanonprogram, och efter ihopräknande av poängen hamnade de på 3:e plats inför finalen! Snacka om att visa var skåpet ska stå!


   

Karin och Qlura gav de gamla rävarna en match!


Sofia och Tia gick in som näst sist, men visade upp ett riktigt snyggt program, och vid dagens slut låg de tvåa inför finalen!


 



Anette med Ester gjorde sin SM-debut, och visade bland annat upp ett kanonsnyggt ff!


 



Ditte med Abby gjorde fina moment, men en nolla på sittande i grupp och lite strul på rutan gjorde att vi berövades synen av en labradår i finlen!




Under dagen hann vi med att träna lite själva, inspirerade av alla fina eipage!


   



Lite shopping ägnade vi oss också åt, som sig bör  ! Nike fick en kylväst, ett retrieverkoppel och lite leksaker, medan Dina fick en sele och ett halsband. Åt mig själv köpte jag en träningsväst, samma som jag tittade på redan förra året, så nu var det verkligen dags! Jag köpte även ett halsband till lilla A! På torsdag åker jag till familjen Winninge, och då ska hon få inviga det. 




Finalen blev en blöt tillställning! Himlen öppnade sig efter de första ekipagen, och regnet föll över i stort sett samtliga finaldeltagare. Vi kröp ihop i våra stolar under paraplyer och parasoll, och trots allt hade vi det ganska mysigt. Det visar ju också vilka lydnadsnördar vi är! Vi tyckte dock synd om de tävlande, som krigade bra ute på planen. När Maria och Ylle gick ut som sista ekipage, och ledande från kvalomgången, öste regnet ner! Men de visade inga tecken på att störas av allt det våta, utan gjorde en fantastisk runda, och slutade tillsist överst på pallen! Sofia med Tia gjorde också kanonbra ifrån sig, och behöll därmed sin andraplats! Även Julia och Karin gjorde fina program, och slutade på fina placeringar. Stort grattis till alla duktiga ekipage! Vi ses nästa år i Borlänge!


Tack också till alla fina, härliga vänner! Trots dåligt väder önskade jag mig inte vara någon annanstans än just i den fällstolen, under det droppande parasollet tillsammans med er  


Ha det gott! 

Av Jenny Eriksson - 16 juni 2011 20:11

... och då tänker jag på både sommarlovet och lydnads-SM!    I morgon kommer bästa sällskapet Johanna och Hank hit igen, och tidigt på lördagen styr vi bilen mot Polishögskolan. I år har vi många fina vänner att heja på, så kameran måste laddas ordentligt innan! Vi ska hålla många tummar, och heja utav bara attan!   


Idag tränade jag lite jakt med Nike. I förrgår körde jag också ett pass, ett linjetag där hon såg mig lägga ut fyra dummiesar på en linje, och ett brett sök, där jag ville att hon skulle söka sig åt det håll jag skickade henne och fortsätta söka i det området. Båda dessa delar gick riktigt bra, förutom att jag inte hittade min visselpipa...


Idag ville jag skicka henne på samma linje, men utan att hon sett mig lägga ut dummiesarna. Jag la dessutom den sista längre ut, och bakom lite snår så att den inte syntes förrän hon verkligen kom rakt på den. Jag la också ut ett sök i lite snårig terräng, med mest små dummiesar.


Först skickade jag henne på söket. Jag skickade henne så att hon var tvungen att korsa en gångstig, och det var inga problem. Två gånger kom det löpare, den ena med en hund, men dessa brydde hon sig inte om alls. Hon täcker mycket mark, men använder även näsan numera på ett mycket mer effektivt sätt än tidigare. Utan större problem plockade hon in de sju dummiesar jag lagt ut.


Efter söket gick vi till linjetaget. Första dummyn låg ganska synligt, på ca 20 meters avstånd, och den var inget problem. De återstående tre var så kallade "osynliga" dummies, dvs sådan som vi människor ser tydligt, men som hundarna ska ha svårt att upptäcka med ögonen. Mellan varje dummy var det ca 20 meter, så den sista låg ungerfär 80 meter ut. Nike har haft en tendens att vika av från linjen efter ett antal meter, men den här gången sprang hon klockrent rakt ut på varje skick, och ingen dummy skapade något problem alls! Det är nästan löjligt hur lycklig man blir av sådana lyckanden! Kanske gör vi något rätt i vår träning i alla fall...  


I morgon blir det förhoppningsvis lydnadsträning med världens bästa träningskompisar!


Ha det gott! 

Av Jenny Eriksson - 12 juni 2011 21:17

Min far och min syster fyller år dagarna efter varandra, så oftast blir det ett gemensamt kalas. Det här året var det lite speciellt så pappa fyllde 60 år!   Han ville fira i lugn och ro, så vi for upp till Dalarna, till vårt smultronställe på åsen. Mor och far har en liten stuga där, medan jag och syster har ärvt den numera lite tilltygade husvagnen, som står bredvid. Tills den faller isär får den stå där och husera oss!    Hundarna älskar att vara där, koppelfria med lek och äventyr från morgon till kväll!


Rebecca och jag kom upp på fredagkvällen, och på lördagmorgonen tog jag med hundarna på en promenad ner till ån. Det är ganska strömt i ån, men på några ställen bildar stenarna små barriärer mot det rasande vattnet, och i dessa inhägnader råder lugnet. Nike går gärna så långt ut som möjligt även där det forsar, så det gäller att hålla lite koll på henne. Morgonen var varm, så alla hundarna strosade lyckliga omkring bland stenar och vatten, tuggade på lite gräs eller hittade en pinne att leka med.


         



På vägen hem försvann Nike in i ett snår, vilket inte är så ovanligt. När hon kom tillbaka hade hon något i munnen. Ett gosedjur som någon tappat, tänkte jag, men så såg jag att det var en fågel! Hon apporterade in en duva, fint hållen, men illa medfaren. Den levde nätt och jämt, och jag var tvungen att ta den av daga så den slapp lida. Efter en grundligare koll kunde man se att något inte stått rätt till med fågeln, och att den antagligen varit sjuklig när Nike hittade den. Stolt var hon, och jag kan numera kalla henne varmviltsapportör... (Bilderna är tagna efteråt, jag var inte beredd när hon kom med den "på riktigt"...)


 



Hemma igen blev det tedrickande ute tillsammans med mor och far. Några presenter hade pappa redan fått, och de stod fint uppradade på trädgårdsbordet.


           

     



På eftermiddagen var det födelsedagsfirande med släkten, moster, kusiner, kusinbarn och vänner var där. Tyvärr bestämde sig vädret för att visa sig från sin mörka och hårda sida, regnet föll tungt från en blåsvart himmel, och åskan gick över oss. Vi fick alla fly in i vårt förtält. Där fick pappa ta emot lite fler presenter, en fin flaska whisky från släkten, och från oss barn, och mamma, en trumpet!  Pappa har under åren berättat att han som liten fick lära sig spela trumpet någorlunda, han hade börjat lära sig noter och kunde på gehör ta ut en låt han hört och spela den, innan han var tvungen att sluta. Redan för ett år sedan hade vi bestämt att trumpet skulle bli 60-årspresenten, och den blev mycket uppskattad! Pappa sa att han ofta funderat på att skaffa en begagnad, men att det inte blivit av. Nu ville han gå en kurs för att damma av gamla kunskaper!


 



Vi avslutade födesledagsfesten med ett parti Yatzy, där pappa vann den första omgången  




På kvällen gick jag, syster och hundarna ner till ån igen. Ett kvällsdopp för de fyrbenta innan läggdags är inte fel!


           


Söndagen inledde med regn, och Rebecca och jag var tvungna att ge oss av hemåt när solen väl började visa sig. Hur som helst var det en mysig helg, med smak av sommarlov, lediga dagar, lek och avkoppling! I mitten av juli kommer jag tillbaka, då med utökad familj!


Ha det gott

Av Jenny Eriksson - 5 juni 2011 23:09

Äntligen kom helgen då jag fick sätta mig i bilen och susa ner till familjen Winninge, för ett efterlängtat möte med nya familjemedlemmen Ayla! Jag mottogs med härligt väder, god mat och underbart sällskap, och hela helgen har jag sedan kunnat mysa, gosa, krama och pussa på den mest bedårande valp som skådats! Massor med bilder blev det, och även en liten film. Se och njut!


                         


Kommentarer är överflödiga....  


  

Dina och Nike njöt också av helgen


       


Nike var inte imponerad av den lilla, hon låtsades som om hon inte fanns. Dina däremot var ganska intresserad, men som vanligt går hon lite över styr ibland  . Ayla lät sig inte stoppas, utan försökte bekanta sig med sina nya systrar så gott det gick. En spännande tid väntar oss alla i sommar!


Ha det gott! 

Av Jenny Eriksson - 2 juni 2011 20:58

Idag var det dags för tävling igen. Jag hade efteranmält oss till Haningepulsen på Haninge BK, och vi fick komma med. En kraftig förkylning sänkte mitt tävlinsadrenalin, och jag var inte helt på topp när vi närmade oss klubben. Men väl på plats kändes det bättre, och jag såg fram emot vår start. Jag drog startnummer 5, av 7, vilket var helt okej. Jag var mest orolig för värmen, man hade flaggat på nyheterna om höga temperaturer och strålande sol. Kul om man vill bada och sola, men inte det bästa för en lite värmekänslig labrador.    Nu blev det aldrig riktigt så varmt, och dessutom blåste det en del.


Gruppmomenten gick bra, även om jag fortfarande jobbar på uppsättandet efter platsliggningen. Även idag blev det dk. 


När det var vår tur att gå in på planen kändes Nike engagerad de första stegen in, men sedan tappade hon fokus på transporten till uppställningspunkten. Jag bestämde mig för att bara gå på, och fånga upp henne inför ff. Jag vet att det går, även om det inte är riktigt så jag vill ha det. 


FF gick hyfsat. Hon kändes lite splittrad, med fokus på lita annat runt planen den första sträckan, men sedan stramade hon upp sig, och den senare delen av ff var jag nöjd med. 


I gå-runt-rutan hände samma sak som på förra tävlingen, hon satte sig på läggandet. Nu är det ett mönster, så det måste vi ta tag i. 


Inkallningen var bättre än förra gången. Rutan gjorde hon kanon, (även om jag upplevde henne som mindre målmedveten denna gång), medan jag på dir app var tvungen att dirigera om henne. Jag trodde hon skulle gå på mitten, men jag tror att om jag haft lite mer is i magen hade hon vikt av mot rätt trots allt. Hopp-apporten var superfin, och vittringen var jag jättenöjd med. Hon gjorde ett omtag precis innan hon svängde in hos mig, annars var det snabbt, säkert och kontrollerat. Fjärren var lite långsam, men alla skiften gjordes utan dk:n, och utan att flytta tassarna. Sedan var det bara att försöka ta sig kontrollerat av planen tillsammans med hunden! 


Jag var ganska nöjd efteråt, men känslan var sämre än på förra tävlingen. Jag tyckte att hon var lite mer splittrad denna gång, inte samma fokus på uppgifterna, och kanske en aning påverkad av värmen i alla fall. Döm om min förvåning när det på prisutdelningen visade sig att vi vunnit, och på högre poäng än förra gången, 285! När jag sedan såg filmen, snälla Camilla höll i kameran, insåg jag att min känsla kanske inte helt stämde överens med verkligheten. Det är så svårt, det där med känsla kontra "verklighet"! Då är det bra med filmning! Jag ser att vi gör ett fint program. Några missar finns ju, men Nike jobbar bättre än vad min känsla sa, hon är mer samlad och har bättre fokus än jag trodde. Lustigt...


Här följer poängen med kommentarer:


Sittande - 10

Platsliggning - 9,5: rör sig lite framåt

FF - 8,5: piper (?), segt sitt, lite ojämn pos, plogar lite

Dumrutan - 7: ligger ej

Inkallning - 9: ligger långt, segt sitt

Rutan - 10

Dir app - 7: flera dk

Hopp-apport - 10

Vittring - 9,5: omtag

Fjärr - 8,5: tempo skiften, håller tecken lite länge, lite framåt


Allt som allt 285 p och ett förstapris  ! Vandringspokalen tillföll oss, och ska nu pryda vårt hem ett år framåt  .


Här följer filmen från dagens tävling. Håll till godo  



STORT tack till alla mina underbara träningskompisar som kom och stöttade oss, både idag och på förra tävlingen! Vad skulle jag göra utan er?!


Ha det gott!

Skapa flashcards