Påsklovets sista dag spenderades på allra bästa sätt i bästa sällskap! Vid tio mötte vi Sandra och Lotta för ett apporteringspass. Nike och Jade fick börja, och vi startade med enkelmarkeringar. Nike har börjat slarva, håller inte fokuset på nedslagsplatsen, utan springer ut och börjar leta lite på måfå känns det som. Den här gången följde hon ungefär samma mönster; hon ser ut att ha koll på kast och nedslag, springer ut med bra tempus och fokus, men viker av mot kastaren innan hon kommer fram. Sedan söker hon av området. Jag vill att hon ska minnas nedslagsplatsen bättre, så det jobbade vi på. Om hon inte jobbade bra kallade jag in henne, och så fick Sandra kasta om. Lite bättre blev det, men jag var inte helt nöjd. Jade fick också prova på några enkla markeringar, och jobbade fint. Hon fick även göra ett litet sök, och på första skicket jobbade hon riktigt bra. Sedan blev hon trött, och vi avslutade där. Med lite träning kommer hon nog bli riktigt bra!

Jade efter lyckat sök!  

Efter lite paus i skuggan skickade Lotta och jag Keiko och Nike på ett stort sök. Nike tog in åtta dummies, och här jobbade hon toppenbra! Systematiskt, fokuserat med bra fart. Som avslutning ville jag göra ytterligare ett par markeringar, och sedan belöna med maten. Vi fick göra om ett par gånger då samma mönster som tidigare upprepade sig, men det sista skicket tog hon rakt på utan att vika av eller springa förbi, lycka!   

Dagen var varm, och Lotta och jag begav oss efter lite proviantering till ett litet avlägset skogsparti där hundarna fick springa runt medan vi smaskade i oss varsin grekisk sallad. Lunch i det gröna smakar extra gott!  

Hundarna njöt av att få strosa omkring, bara få vara. Flera timmar satt vi där och pratade, fotade, åt och bara tog det lugnt.

När klockan började närma sig fyraslaget åkte vi till hundsimmet. Jag ville se hur det såg ut nu, efter ombyggnation och ommålning. Lotta skulle simma sina fyrfotingar, och efter ett samtal till Camilla bestämde vi oss för att se vad mina bedlingtooner skulle säga om att få simma lite. Ingen av dem har simmat tidigare, inte ens ute i sjön. Hertha går så långt att hon nästan lättar från bottnen, men Dina går max ut till vattnet når magen. Vi började med Dina eftersom vi trodde att hon skulle bli svårast. Men redan efter någon minut kunde vi se att hon simmade riktigt bra, och vi kunde koppla bort båda linorna. Inget klättrande på kanter, och svansen viftades till och med på där i vattnet! En riktig talang, helt enkelt! (I alla fall i mina ögon  )

Så blev det Herthas tur. Hon var inte lika nöjd med situationen, och ville helst kravla sig upp på kanten. Efter lite träning i linor kunde vi dock släppa även henne, och hon simmade till sist ganska bra. Vi kunde se att hon inte arbetade så bra med höger bakben, så det får vi  jobba på. Det kan också ha bidragit till att hon inte låg lika bra i vattnet som Dina. Hon blev därför också trött fortare, och då tappade hon rytmen igen, så hon fick komma upp. Jag bestämde mig där och då att även bedlingtoonerna ska få simma, och jag ska se om vi kan skaffa årskort till alla hundarna. 

Till slut var det Keiko och Siris tur, och till skillnad från Nike slängde sig Siri i bassängen!

Nu börjar dagen gå mot sitt slut, liksom påsklovet. Vi har njutit i fulla drag av ledigheten, och nu orkar vi nog med veckorna fram till sommarlovet.  

Ha det gott!