Idag följde jag min plan, skippade lydnadsträningen och tog med Nike på ett kort jaktträningspass istället. Vi jobbade med linjetag, stoppsignal och dirigering, och trots att snön fortfarande ligger någorlunda djupt jobbade hon ihärdigt och effektivt. En positiv följd av snödjupet är att dummisarna begravs en aning, och Nike måste alltså koppla på näsan ordentligt för att hitta dem. Jag blev alldeles lycklig av att få se henne arbeta, viken energi, vilken glädje hon utstrålar! Försökte filma, men det lyckades inte alls, så jag får vänta tills jag har med mig en fotograf som kan föreviga henne in action!  

Efter vårt träningspass hämtade vi bedlingtoonerna, och jag selade på Nike så att hon kunde dra mig i expanderlina. Jag trodde hon skulle vara lite trött efter att ha sprungit i snön, men icke! Hon drog som hon aldrig gjort förr, och både hon och jag blev alldeles andfådda! Kan det vara så att det lilla uppehåll vi nu startat redan gett resultat?! Time will tell!

Dina är nu trattförsedd. Lilla blå är en aning manisk, och just nu har hon fått för sig att slicka sönder ena tassen. Undersöker man den ser man inget som kan ha skapat denna lust, inga sår, inga röda utslag, men Dina skapar detta, hon! Förhoppningsvis kan ett par dagar i tratt bota. Dina är en ganska van trattbärare, men just nu är hon mest sur   ...

Ha det gott!