Jag inser att tiden flyger iväg, och att det snart är dags för tävlingsdebut i eliten. Jag älskar att träna detaljer, men har svårare för länkningarna. Därför har jag idag bestämt mig för att lägga upp en detaljerad planering för tiden fram till tävlingsdatumet, och jag startade med dagens träningspass.

Idag skulle jag träna med Lotta, så hon fick agera tävlingsledare. Jag har tidigare börjat länka ihop de inledande momenten fram till rutan, men idag utmanade jag mig själv med att länka rutan med det moment som jag anser vara vårt svagaste just nu, dirigeringsapporteringen. Jag har inte trott att vi ska hinna få in det momentet tävlingsmässigt i tid, men på senaste tiden har det faktiskt fungerat riktigt bra, så nu har jag tänkt om. Nike hade inga som helst problem med länkningen, utan gjorde båda momenten snyggt. Hon hade inte full fokus på konen, men bra fart och hon stannade snyggt, och hon tog sedan rätt dirigering utan tvekan. Jubel och klang, stooor belöning!  

Eftersom det gick så bra utökade jag genom att börja från inkallningen, länka till rutan och sedan dirigeringsapporteringen. Dålig fart på inkallningen gjorde att jag bröt och började om, sedan gick allt toppenbra! Jag kan alltså konstatera att Nike inte har några större problem med länkningar, det är jag (konstigt...) som måste jobba med att förlita mig på min fina hund! 

Jag avslutade med att belöna konskick i dirigeringsapporteringen, eftersom jag hade på känn att hon gärna ville springa förbi. Där hade jag rätt, och jag fick fela ett par gånger innan hon gjorde rätt. Avslutade med en hel, och skickade henne på vänsterapporten. Hon gick fullständigt på min dirigering, hon såg inte apporten förrän hon kom fram till den. Ändå litade hon på mig, och sig själv, och sprang dit jag skickade henne! Duktiga, duktiga Nike!

I morgon ska vi köra ett pass igen, jag och Lotta, och då ska jag utöka länkningen ytterligare. Nervöst!