lydnadshundar

Alla inlägg under januari 2011

Av Jenny Eriksson - 30 januari 2011 19:30

Snälla, snälla uppföderskan, som tror så starkt på mig och Nike, och som alltid finns där med peppande ord, lämnade över en lite present när vi kom farande i fredags. 

  

I dessa bistra vintertider kommer denna att pryda mitt huvud när helst jag går utanför dörren! Hela lördagen hade jag den på mig, stolt som jag är över min underbara hund!

Av Jenny Eriksson - 30 januari 2011 12:17

Så har vi då gjort vår debut i elitklassen i lydnad. Debut både för Nike och mig, så det är ett stort steg vi tagit. Min plan för tävlingen var att inte köra hela programmet, utan bryta efter dir. apporteringen, om den gick bra vill säga. Annars skulle jag också köra hopp-apporten. Tanken med detta var att vårt mål för dagen skulle vara att ha kul, att kunna slappna av på planen och att försöka få Nikes attityd på topp. Hon älskar rutan och apporteringsmomenten, så att få avsluta efter dem borde ge henne en positiv tävlingsupplevelse. 


Jag var oerhört nervös när vi styrde bilen mot Värnamo, efter ett hastigt övernattningsbesök hos kära uppföderskan. Jag undrade både en och två gånger varför man är så dum att man ger sig in på sånt här, när man skulle kunna strosa omkring på stigarna i skogen istället. Väl på plats lugnade sig fjärilarna i magen en smula, och jag kände mig riktigt taggad. Att vi var flera stycken från talangtruppen som hejade på varandra kändes tryggt. I lottningen drog vi nr 6 av 9 startande, ganska okej. Det betydde att vi fick sitta och ligga på ytterkant på gruppmomenten, vilket kan vara skönt.


Med tanke på att vi haft jobbigt med gruppmomenten, Nike kan vara en aning orolig, var jag nöjd. Hon satt riktigt lugnt och fokuserat, med en tassförflyttning och lite huvudrörelser. På platsen la hon sig ytterst långsamt, och nosade en del under de fyra långa minutrarna. Jag la in ett dubbelkommando på uppsättandet, eftersom hon ofta tvekar just där. Jag håller på att lära om lite på platsen, eftersom jag nu gett upp tanken om hakan i backen. Vi har bråkat så mycket kring detta, och nu känner jg att jag måste prova något nytt.


Innan jag och Nike skulle in hade man lagt in en liten paus, och det var bra för oss. Jag körde fram Nike enligt min plan, med en del koncentration- och fokuseringsövningar, och när vi blev inkallade på plan var Nikes attityd på topp. Jag var oerhört nöjd med vår ingång på planen, Nike brydde sig inte om något annat i ridhuset, och höll toppenfokus på mig. FF gick bra, några småtapp i kontakt, och över lag sneda högeromsättanden, men hon höll bra position och kontakt i övrigt och vi fick beröm för vår språngmarsch. I långsamma marschen plogade hon en aning.


Övergångarna mellan momenten är något jag tänkt mycket på och jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar. Jag kan bara berömma lugnt med ord, får inte böja mig ner för att ge en klapp eller dyligt, då tappar hon fokus och börjar se sig omkring. Mellan både ff och dumrutan, och mellan dumrutan och inkallningen höll jag detta, och det kändes riktigt bra.


I dumrutan missade Nike sättandet, och hon tappar fokus vid hörnpasseringarna, så det är något vi verkligen måste jobba med.


Inkallningen var okej, jag fick ge dubbelkommando vid nedläggandet, och i ställandet tog hon några extrasteg. Men hon hade okej fart, och ingången var riktigt bra.


Sedan tappade jag henne i övergången till rutan, där gick jag ifrån mitt koncept tyvärr. Det blev dock ett riktigt bra konskick, och toppfart till rutan. Tyvärr slängde hon en blick på dumrutans markeringar, som fanns bredvid rutan, och missade på så sätt rutan. Ett försök med dirigering in fungerade inte riktigt, så vi bröt det momentet.


Sedan var det dags för  dir. apporteringen, och skicket till den konen utgick från samma punkt som till rutans konskick, men åt ett annat håll. Jag tror dock att Nike fortfarande hade rutan i huvudet, hon hade ju missat den och då får hon ofta göra om. Hon höll bra kontakt med tävlingsledaren när denne la ut apporterna, men sneglade sedan på rutans konskickskon. Jag såg detta, och kände att hon ville åt det hållet. Trots att hon på mitt "titta"-kommando tittade på rätt kon, sprang hon sedan på fel. Jag kallade in henne, och utan att bry mig om jag fick eller inte skickade jag henne på rätt. Denna gång gick det bra, och jag fick slutföra momentet. Hon gjorde en fin apportering, med bra båge, bra gripande och snygg ingång. 


Nu kom ett dilemma. Jag hade ju min plan, fungerade dir. app skulle jag avsluta där, annars skulle vi köra hopp-app också. Så vad kallade man detta? Lyckat eller inte? Jag bestämde mig snabbt för att göra även hopp-apporten, och den gjorde hon jättebra. Sedan tackade vi för oss, och ganska kontrollerat gick vi ut från planen.


Nike var superlycklig, och nöjd med sig själv, som sig bör, och slutbelöningen försvann på ett par sekunder. Sedan blev det bollkastarlek för hela slanten   !


Jag var jättenöjd efteråt, och kände att vi fått med oss just det jag ville ha, en positiv tävlingsupplevelse för oss båda, ett kvitto på att träningen med ingångar och övergångar gett resultat, och en känsla av att det här kan vi klara av. 


Resten av dagen gick till att heja på duktiga talangekipage, och stämningen var verkligen på topp! Stort grattis till Malin Ö med Freja och Malin W med Filur som båda gjorde superfina program med sina jaktgolden, och som på så sätt blev uppflyttade till klass tre respektive elitklass   ! Och jättegrattis till Karin med Qlura som slog till med 303 p i eliten, och nu borde vara SM-kvalad   ! Vi kommer att sitta på första parkett och heja allt vi kan!


Nästa helg kommer härliga Johanna med Hank hit, och vi ska tillsammans träffa bästa Anne för träning! Toppenhelg som väntar alltså!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 23 januari 2011 16:49

Man blir väldigt kreativ i hundträningen så här års! Jag har lovat mig själv att i sommar komma ihåg hur det var under vintern, hur svårt det var att hitta bra träningsplatser med okej underlag, vilka udda platser vi tränade på, men också vilken miljöträning hundarna faktiskt fick! För mig har det inte enbart varit av ondo att vi har tränat på alla dessa konstiga ställen, jag som annars är så dålig på att variera mig när det kommer till platser och underlag. Bara i helgen har vi varit på tre helt olika ställen, fredagen spenderades i hundcentret i Riksten, på lördagen var det ridhusträning och idag var vi i ett parkeringshus. 


Till Riksten tog jag med alla hundar. Jag hade kurs inne i stan till fyra, och träningen började fem, så det var rush hem, kortkissning av de fyrbenta och sedan in i bilen. Väl på plats hade de andra, Lotta, Camilla och Sandra, redan installerat sig och påbörjat träningen. För att trigga Nike lite tog jag ut Dina och Hertha först på planen och tränade dem lite kort i små rallylydnadsmoment. Båda bedlingtoonerna hade jättekul och jobbade fint. Nike fick snällt vänta. När det var hennes tur var hon verkligen på G, och jobbade superengagerat. Camilla påpekade att Nike reser ragg av förväntan när vi går ff!


      

Nike går ff


  

I väntans tider...


        

Syskonen Jade och Siri 


På lördagen mötte vi upp Susy, Monica, Camilla och Maggan för träning i ridhuset. Vi började med gruppmomenten, och den här gången var Nike tryggare. Enligt Maggan, som agerade tävlingsledare, både satt och låg hon koncentrerat. Däremot behövde jag ge dubbelkommando både vid nerläggandet och uppsättandet, något vi måste jobba på.

Förra veckan satte jag Nike på hennes filt vid väggen, och hjälpte sedan de andra i deras träning till det var vår tur. Så gjorde jag också den här gången, och till en början gick det bra. Bredvid oss satt Tista, och när det var hennes tur att träna tänkte jag filma. Efter en stund slängde jag en blick mot Nikes filt, men där var tomt! Var var Nike? Jo, hon hade upptäckt att Camillas ryggsäck var öppen, och däri fanns ett helt paket grillkorv. Mums! När jag kom fram fanns inte en korvsmula kvar... Det var bara att gilla läget, och bortse från det när vår tur att träna kom. Lite tung kändes hon, och det är väl förståeligt. Men trots det jobbade hon ganska bra. Vi började med ett ff. På läktaren hade två av hundarna skäll- och lektajm, en riktigt bra störning både för mig och Nike. Det är ju sådant som kan hända i ett ridhus, och det kan göra mig nervös. Men Nike brydde sig inte alls, utan jobbade nästan bara mer koncentrerat. Det ska jag ha med mig till tävlingen nästa vecka! 


Idag träffade vi Camilla och Lotta i ett garage i närheten. Jag hade bestämt att ta ut Dina och Hertha för träning, och låta Nike vänta. Oftast handlar ju allt om henne, men det är inte dumt att låta henne sukta lite efter träningen. Dina fick göra det hon gillar mest, apportering och inkallning. Sedan ville jag prova lite konskicksträning med henne. Vi har aldrig jobbat med det, men redan vid första skicket sprang hon ända fram till hinken, som agerade kon. Detta fattade hon snabbt, och hon tyckte det var jättekul! Hertha fick också göra apportering, och lite rallylydnad. När jag sedan plockade ut Nike var hon riktigt taggad. Vi gjorde bara några korta ff, och de gjorde hon utmärkt bra! Tänk att det var bara ett år sedan som både jag och Nike hade svårt för ff, och gärna jobbade med andra moment! Nu är det ett av våra favoritmoment    !


I kväll väntar massage för Nikes del, kakor för min   !


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 16 januari 2011 17:44

Jag börjar bli ordentligt trött på denna fruktansvärda vinter! Det är inte kylan eller snön som stör mig särskilt mycket, jag tycker om våra olika årstider och tror att vi uppskattar värmen och solen än mer när den visar sig. Men jag är trött på att det alltid kommer ny snö så fort man har hittat en bra, upplogad träningsyta. Eller så börjar det töa och det blir blött och glashalt överallt. Att veta att det kommer att fortsätta så här ett par månader till är svårt att ta in. 


Som tur är har vi lyckats hyra ett ridhus på lördagskvällar, och igår var vi ett par stycken som körde ett pass. Jag ville ha kul tillsammans med Nike, känna att det var jag och hon ute på planen, så vi gjorde mest saker som hon tycker är kul. Men vi började med gruppmomenten, något jag inte tränat så mycket på länge. Jag har dessutom bestämt mig för att skippa hakan-i-backen med Nike, eftersom hon verkligen inte gillar det vid vissa underlag, som tex i ridhus. Så nu jobbar vi med stabilitet istället. Det gick ganska bra ändå igår, hon var lite orolig, men både låg och satt stilla. Vi kommer att behöva träna mer på det här så klart, men huvudsaken är att hon känner sig någorlunda bekväm. När det var vår tur jobbade vi med ff, gå-runt-rutan, farten i  inkallningen och rutan. 


FF var jag riktigt nöjd med. Hon jobbade bra, även om hon tappade kontakten någon enstaka gång. Hon känns rak i kroppen, och säker i position. Jag hoppas hon känns lika fin på tävling. 


Gå-runt-rutan handlar just nu mycket om att bibehålla fokus på mig när vi gör våra vänstersvängar runt konerna. Nike är en smart hund, och lärde sig snabbt att vi ska svänga vid dem, så hon svänger gärna själv. 


Vid rutskicket ville jag först belöna ett bra konskick, eftersom vi jobbat med farten till konen under veckan som gått. Första skicket stannade hon själv innan hon kom fram till konen, så jag felade henne och skickade igen. Nu hade hon fin fart hela vägen och även en snäv sväng runt, så det belönades stort. Sedan gjorde vi hela momentet. Jag var supernöjd, rutan är ju hennes favoritmoment och det syns. Däremot var hon på väg att sätta sig i rutan på mitt ståkommando, något som aldrig förut hänt. Så efteråt skickade jag henne igen, och belönade ställandet.


I inkallningen hade hon bra fart, så nu får jag se till att fortsätta jobba aktivt med den fram till tävlingen. 


Över lag var jag jättenöjd med träningen. Nike känns på G, hon vill jobba och vekar veta vad som förväntas av henne. Det är så härligt att jobba med en hund som efter en halvtimme/timmes träning bara vill fortsätta, vill göra mer! Underbart!


Idag träffade jag Lotta för ett ytterst kort träningspass. Lotta ville bara träna på att inte träna, så jag körde gå-runt-rutan. Eftersom underlaget var uselt krävde jag inga sättanden eller lägganden, jag ville bara gå runt rutan och belöna bibehållen kontakt. Nyttigt!


Helgen har annars varit riktigt slapp. En begynnande förkylning såg till att jag höll mig mycket till soffan under lördagen, och även idag har det varit favoritplatsen.


Stilstudie på Dina när hon sover. Kanske förklarar ett och annat...

  


Nästa vecka väntar träning inomhus i Riksten och i ridhus   !


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 12 januari 2011 20:41

I måndags åkte jag för första gången sedan snön överföll oss upp till klubben. Det var länge sedan jag tränade hopp-apporten med Nike, och jag kände att jag behövde se efter hur den fungerade. Sist jag var uppe var inte planen plogad, men parkeringen brukar fungera utmärkt. Så också den här gången. Jag jobbade med länkning mellan ff och gå-runt-rutan. Jag ville göra ett långt ff, och sedan försöka behålla intensiteten Nike har i momenten även under transporten till nästa uppgift. Den här gången lyckades det riktigt bra, jag tror att jag har hittat ett sätt som fungerar på Nike. Jag får inte böja mig ner och klappa om henne, bara berömma med ord, annars tappar hon fokus och börjar titta sig omkring. Nu behöll hon fokuset på mig, och jobbade ordentligt fram till starten på gå-runt-rutan. Den gjorde hon också riktigt bra. Sedan provade vi hopp-apporten, och den gjorde hon så bra att jag nästan grät! Löjligt, men sant   !


Igår åkte vi till skolans parkering för ett kvällspass. Jag gjorde en länkning mellan inkallningen och rutan, men var inte alls nöjd med farten, varken i inkallningen eller konskicket. Så jag bröt ner momenten och började jobba med farten. Jag blev inte riktigt nöjd med träningen, och funderade under kvällen hur jag skulle kunna jobba vidare med detta.


Så inför dagens träning tillsammans med Lotta bestämde jag mig för att fortsätta fokusera på farten. Med Lottas hjälp och idéer kom vi fram till hur vi skulle arbeta, och se, det gav resultat! Vi började med konskicken, där vi backade lite i belöningsstegen. Snart hade Nike kopplat vad jag ville, och jobbade snabbt och effektivt hela konskicket! Vilken skillnad i känsla mot gårdagen! Efter det tog vi tag i inkallningen, och eftersom hon redan var rejält taggad behövdes inte mycket för att få henne att verkligen jobba med farten. Nike springer aldrig långsamt, men jag kan se när hon verkligen tänker "springa snabbt" mot när hon bara ska komma framåt i galopp. En domare kanske inte skulle döma ner hennes fart, men jag vill att hon verkligen ska jobba på och ta i. Vi avslutade med dirigeringsapportering, För att inte blanda in konskicken här ställde jag upp henne vid konen och skickade därifrån. De yttre apporterna låg inte särskilt väl synliga, men ändå gick hon ut bra mot kanterna, och fann apporterna. Även här syntes att vi arbetat med farten, och hon hade fin fart både ut och hem. Slutbelöningen gavs på ett konskick. Jag är så nöjd med dagens träningspass, inte bara för att Nike jobbade på bra och vi fick fina resultat av vårt arbete, men också för att jag fick mig en påminnelse om att inte slentrianträna. Jag måste överraska ibland, och även belöna det som fungerat bra under en längre tid. 


I morgon ska vi vila!


Ha det gott!

Av Jenny Eriksson - 6 januari 2011 19:21

Här kommer lite filmklipp från ridhusträningen i Trosa på nyårsafton. Jag och Nike jobbade med ff, gå-runt-rutan, rutan och dirigeringsapporteringen. Mitt största mål var att få Nike att känna sig bekväm inne i ridhuset, att vänja sig vid väggarna, underlaget, ljudet och ljuset. Därför hjälpte jag henne lite i vissa situationer, eftersom jag vet att hon blir stabilare av det till nästa tillfälle. Över lag var jag riktigt nöjd med henne, det var 10 månader sedan vi tränade i ett ridhus senast.











Ha det gott!


Av Jenny Eriksson - 5 januari 2011 22:10

Jag inser att tiden flyger iväg, och att det snart är dags för tävlingsdebut i eliten. Jag älskar att träna detaljer, men har svårare för länkningarna. Därför har jag idag bestämt mig för att lägga upp en detaljerad planering för tiden fram till tävlingsdatumet, och jag startade med dagens träningspass.


Idag skulle jag träna med Lotta, så hon fick agera tävlingsledare. Jag har tidigare börjat länka ihop de inledande momenten fram till rutan, men idag utmanade jag mig själv med att länka rutan med det moment som jag anser vara vårt svagaste just nu, dirigeringsapporteringen. Jag har inte trott att vi ska hinna få in det momentet tävlingsmässigt i tid, men på senaste tiden har det faktiskt fungerat riktigt bra, så nu har jag tänkt om. Nike hade inga som helst problem med länkningen, utan gjorde båda momenten snyggt. Hon hade inte full fokus på konen, men bra fart och hon stannade snyggt, och hon tog sedan rätt dirigering utan tvekan. Jubel och klang, stooor belöning!  


Eftersom det gick så bra utökade jag genom att börja från inkallningen, länka till rutan och sedan dirigeringsapporteringen. Dålig fart på inkallningen gjorde att jag bröt och började om, sedan gick allt toppenbra! Jag kan alltså konstatera att Nike inte har några större problem med länkningar, det är jag (konstigt...) som måste jobba med att förlita mig på min fina hund! 


Jag avslutade med att belöna konskick i dirigeringsapporteringen, eftersom jag hade på känn att hon gärna ville springa förbi. Där hade jag rätt, och jag fick fela ett par gånger innan hon gjorde rätt. Avslutade med en hel, och skickade henne på vänsterapporten. Hon gick fullständigt på min dirigering, hon såg inte apporten förrän hon kom fram till den. Ändå litade hon på mig, och sig själv, och sprang dit jag skickade henne! Duktiga, duktiga Nike!


I morgon ska vi köra ett pass igen, jag och Lotta, och då ska jag utöka länkningen ytterligare. Nervöst!

Av Jenny Eriksson - 3 januari 2011 12:04

2011 inleddes på ett ypperligt sätt! På nyårsdagens eftermiddag satte jag Nike i bilen och styrde färden mot Hedemora för träning tillsammans med Johanna och Hank, Marie och Sture, och Sara och Grå, som jag inte hade träffat tidigare. Både Hank och Sture hade utvecklats enormt sedan jag såg dem tidigt i höstas! Det ska bli så spännande att följa deras fortsatta träning! 


Jag valde att jobba lite med länkning, det är ju snart dags för tävling... Jag tyckte hon kändes ganska fladdrig, men när jag såg filmen kändes det bättre. Det var inte tipptopp, men inte heller den katastrof jag befarade. FF har alltid varit min akilleshäl, och jag blir så nervös när vi kör det momentet, speciellt i länkning eller på tävling. Jag måste börja lita mer på Nike vid dessa tillfällen. 


På söndagsförmiddagen tog Johanna och jag med oss Nike, Hank och Edda ut på åkern för lite fotografering.


    


Vid tolv på söndagen träffades vi fyra igen på en parkering. Jag fokuserade nu på störningsträning i ff. Marie gjorde verkligen sitt bästa för att störa Nike, men hon jobbade på bra, och blev nästan bättre i ff när hon var tvungen att koncentrera sig så mycket för att utestänga alla lockelser. Kanske något att fundera på när jag kör fram Nike inför tävlingen?


Vi jobbade också med stabiliteten, både i liggandet när jag går ifrån Nike för till exempel inkallning, och i gå-runt-rutan. Jag fick tänkvärda tips från Marie som Nike svarade väldigt bra på, och jag ska fortsätta jobba utifrån dessa fram till tävlingen. 


Helgen var otroligt givande! Träningskompisar är A och O för att utvecklas i träningen, och jag är så tacksam över att jag har så många duktiga vänner att träna med!


Stort tack till Johanna som inhyste mig, och som tog massor med fina bilder på Nike och mig på söndagen! Det här hoppas jag vi kan göra om snart!


    

Fria följet


         

Marie och Sara försöker störa på alla möjliga vis!


  

Stabilitetsträning


Bollen!


        

"Var är min belöning!?"


En vecka återstår av jullovet, och vi ska njuta ordentligt av ledigheten! Det blir mycket lydnadsträning också   


Ha det gott!

Skapa flashcards