När jag tränade med Nike på Stockholm Södra idag fick jag en uppenbarelse! Jag tränar länkning vartannat pass och detaljer vartannat pass, men länkningarna har inte fungerat helt. Hon utför momenten, men hinner tappa fokus mellan momenten. Under en tid har jag belönat att hon följer mig och tar kontakt mellan momenten, och det har blivit mycket bättre, men jag tycker inte riktigt att jag har fått med mig det in i länkningarna. Jag har kanske bråttom.

Men i träningen idag tänkte jag om. Länkningen fungerade inte fullt ut, och jag funderade på hur man skulle kunna tänka annorlunda. Jag har hela tiden trott att det passar Nike att jag som förare är glad efter ett väl utfört moment, klappar om henne och skrattar. Men så kom jag att tänka på något som Anne sa om en träningskompis till henne. Hon kan inte visa några som helst glädjeyttringar alls gentemot sin hund, som då börjar pipa och ljuda. Nike är ju inte alls så, utan tvärtom, blir nästan låg och ointresserad tills hon förstår att vi är inne i ett nytt moment. Kanske skulle en sådan metod fungera för Nike? Så jag provade. Jag avslutade aldrig riktigt momentet, utan fortsatte med ett fotkommando in i nästa moment, och genast var hon på bettet hela tiden! Nu länkade jag bara två moment i taget, men dessa fungerade i alla fall. Kanske har jag hittat ett sätt att ta oss igenom en tävling  !

Ha det gott!