Overkligt många runt omkring mig lever just nu i ovisshet pga cancern. På jobbet, hos grannar, bland nära och kära, ingen omgivning är skonad. Man står som förlamad. Ena dagen är allt lugnt, och nästa befinner man sig i ingenmansland. Jag sänder alla en tanke, ni finns alltid hos mig  .

En ljusglimt i mörkret är att Nike inte verkar påverkad av sin skada. Vi tränade igår ute på parkeringen. Fritt följ blev det, med kycklingvingar som belöning. Det var populärt! Nike jobbade hårt för att komma åt sin belöning. Jag vill inte gärna använda mig av hennes favorit, bollkastaren, eftersom det är halt ute och sist jag använde den halkade hon och landade på sitt onda ben. Hon visade inga tecken på att det gjorde ont, men det känns bättre att vara på den säkra sidan. Vi fortsätter så här fram tills vi träffat sjukgymnasten nästa vecka. Då påbörjar vi också simträningen.

Idag gick vi på en halvtimmespromenad. För oss är det det längsta vi gått på en månad! Härligt!  

Vi längtar till och drömmer om sommaren, men medan kung Bore har oss i sitt våld får vi hålla till godo med minnen och vackra bilder.

Söta Dina ser vän och oskyldig ut i gröngräset.

En Hertha-valp! Visst kan man se att hon kommer att växa upp och bli champion!

Härliga Nike i full fart. Snart är vi där igen!

Ha det gott!