Idag fick jag hjärtat i halsgropen, ordentligt! Vid en till synes enkel manöver att svänga runt bilen såg jag inte det djupa dike som fanns framför mig.

Plötsligt sa det bara pang, och bilens vänstra framhjul låg djupt ner i diket. Det var omöjligt att komma loss, och när jag stapplade ut såg jag att höger bakhjul befann sig i luften. Jag trodde att bilen måste fått sig en rejäl törn, och att en bärgare skulle behövas. Jag försökte ringa pappa, som är bilmekaniker och taxichafför, men han svarade inte.

Villrådigt stod jag där och tittade på min vackra (hmm...) röda bil, som låg så illa. Men jag behövde inte vänta länge, straxt kom en man fram och undrade om jag behövde hjälp, och minuten senare stannade en annan man och erbjöd sin hjälp. Med hjälp av den första mannens bil lyckades vi snabbt dra upp min bil på fast mark, och det visade sig att bilen klarat sig väl. Jag kunde tacka mina hjältar för deras snabba insats, och sedan var det bara att puttra iväg. Det verkar som om bilen har klarat sig utan några större åverkan, och jag tackar min lyckliga stjärna för att det finns snälla människor i världen!

Till nästa gång!